Du är levande i mina tankar
- Usch vad
sorglig film, utbrast Melody och steg upp ur soffan. Popcornskålen
svajade och popcorn kommer över hela soffan.
- Det är lugnt
gumman, jag tar det sen, säger Melodys pojkvän Filip och sätter sig upp ur den
bekväma soffan. Filip reser sig
och kysser Melody på pannan.
- Vill du att jag
ska följa med en bit? säger Filip och kollade Melody i ögonen.- Nej, det är lugnt. Jag tror jag klarar mig, säger Melody och kramade om honom.
- Vi ses i morgon, säger Filip och följer med Melody ut i hallen.
Melody stänger
dörren och ett stort leende tyder fram på hennes persikofärgade läppar. Hon går
ner för den rena marmortrappan som leder ner från det största huset i hela
Kalmar. Hennes skor ger ifrån sig ett högt ljud när hon går ner för den sista
trappan. Skorna är blåa med en hög klack som hon fick av sin pojkvän idag.
Melody ler och fortsätter framåt påväg hem. Hon omger sig i en gudomlig miljö.
Det var ett bra val att flytta till Kalmar tycker Melody. Löven på träden är
gröna och en varm luft nuddar Melody's lockiga hår. Gatulamporna blinkar och en
ljusgrå fågel flyger till en gren och börjar vissla en underbar sång. Den
påminner Melody om en sång hennes farmor alltid nynnade på när dom bakade
jordgubbstårta i Nyköping. Men livet är så förändrat. Nu finns bara hennes
alkoholpåverkade mamma Sofie kvar i släkten med hennes nya pojkvän Klaus.
Melodys pappa dog för ganska många år sedan i en bilolycka när hela familjen
skulle flytta till Kalmar. Det är det värsta som hänt Melody, så ibland ångar
hon även flytten hit eftersom då skulle det aldrig hänt. Sophie och Klaus fick
för sex år sedan en liten kille vid namn Max. Max är det bästa som hänt Melody
och de har alltid så kul tillsammans. När Melody var tio hände det många saker
i skolan, hon blev mobbad. Så det var kul att äntligen få en lillebror att leka
och längta hem till.
På vägen hem
ringer Melodys telefon. Klaus.
"Hej
älskling" säger Klaus. Att han kallar
Melody älskling gillar hon verkligen inte. Så bra relation har dom inte. Han
kom till familjen när Melody var åtta år. Nu är hon sexton år.
"Hej"
"Max kommer
och möter dig vid ICA, vi ska baka cupcakes och vi tänkte att ni kunde handla
lite till oss" utbrast Klaus med sitt äckliga skratt.
''Ses'' säger
Melody. Melody lägger på
och börjar gå mot ICA. Det tar fem minuter att gå från Melodys pojkvän till
ICA. Melody känner hur
mobilen vibrerar i hennes svarta skinjacka och plockar upp mobilen än en gång.
Två nya sms ifrån hennes ex Krille.
"Jag är
verkligen ledsen Melody" "Du känner mig jag är den rätta för
dig". Melody plockar
ner telefonen men känner hur mobilen vibrerar flera gånger i fickan.
"Att du kan
gå till den killen du alltid har hatat och sedan lämna mig här, du vet hur
dåligt jag mår" "Jag lovar att det inte ska bli som förut, det var
hon som ville, inte jag" "Hon tvingade mig". Melody fick nog
och skrev sedan:"Nu lämnar
du mig och mitt liv ifred. Tror du seriöst att jag ska tro att du var otrogen
för att du blev tvingad? Jag är påväg till ICA och alla stirrar på mig som jag
vore knäpp som hela tiden plockar upp mobilen ur fickan" Melody suckar och
går stora och arga steg framåt.
Det är så vackert
i Kalmar, det luktar gott. Inte alls mycket avgas. Människorna är vänliga och
husen är sådär gameldags fina. Melody ser sin
lillebror sitta på det trasiga staketet med benen dinglande, hans nya blå
gympaskor skiner i kvällens skymning. Klockan är halv sex och kvällen börjar
visa sin mörka himmel med en vacker och färgrik solnedgång.
"Hej
gubben" säger Melody och kysste Max på hans kind.
"Hej
Melle" säger Max och tar upp en klubba ur fickan.
Melody tar tag i
Max lilla hand och går upp för den branta backen till ICA.
"Väntar du
här?" säger Melody och låter Max sätta sig på en bänk vid skjutdörrarna. Melody går in och
greppar tag i en kundkorg och går sedan mot bakavdelningen. "Äckliga
fyllegubbar" viskade Melody och kollar på en man som hade en svart tröja
med gråa, pösiga och sönderslitna mjukisbyxor. Han ger ifrån sig en arg blick
och kollar sedan på Melodys rumpa. Melody går iväg när hon har plockat i allt
med rask fart. Hon åker ner en
våning till frukt och grönsaksavdelningen som ligger i en kall renoverad
källare med hög belysning. Frukterna skiner
och Melody plockar åt sig bananer och lite kiwi. Hon fortsätter runt hörnet och
börjar kolla bland hyllorna för att se om det finns torkad frukt. Melody letar
bland alla påsar och hör fotsteg bakom sig men orkar inte bry sig eftersom det
är en affär.
Just då hör hon ett skratt och ett slagträ träffar henne rakt på
ryggen. Hon ser en maskerad person som börjar slå henne med klubban och Melody
börjar krampa och skriker. Personen är helt svartklädd och väl bygd. Hon tar
närmsta föremål som anses vara tungt och starkt och slänger sedan föremålet i
magen på personen. Personen trillar bakåt men är snabbt uppe igen och börjar
slå Melody med klubban i huvudet. Hela skallen svider och skakar. Melody känner
hur blodet forsar ut ur bakhuvudet. Melody får inte något grepp om sig och kan
inte resa sig upp. Hon rotar efter sin mobil i jackfickan men den trillar ut.
Den åker under en hylla och hon försöker kråla dit. Personen plockar upp en
liten kökskniv ur fickan.
- Nej, nej! Vad
har jag gjort dig? Skriker Melody och ropar efter hjälp. Hon börjar se suddigt
för ögonen och har förlorat riktigt mycket blod.
Snabbt springer
personen fram till Melody som ligger i ett hörn nästan helt okontaktbar. I
trapporna hörs stegen komma och butikschefen kommer ner och ger ifrån sig ett
ljud. Personen sticker kniven genom Melodys mage och hotar butikschefen med
kniven.
- Tjallar du, vet
jag vart du finns, skriker rösten och försvinner sedan genom nödutgången som
finns nere i källaren.
Kapitel 1
Polisinspektören
Anna Karin Larsson öppnar bildörren och hoppar in i bilen. Hon startar bilen
och plockar upp telefonen. ''Jag kommer hem senare idag'' smsar hon till sin
äldsta dotter Maja. Anna Karin ser
Niklas springa mot polisbilen och hoppa in fram bredvid Anna Karin. Niklas är
en tjugotre årlig praktikant som ska följa med Anna Karin en hel månad på
jobbet. Niklas är en lång kille som har kortklippt ljustbrunt hår. Anna Karin
har fått ett alarm om en funnen kropp nere i ICA's fruktavdelning.
- Rappa på nu, sa
Anna Karin och kollar när Niklas knäpper bältet.
- Vi har fått ett
mordfall, fortsätter Anna Karin. Niklas sväljer
och nickar nervöst.
- I det här
jobbet kan man inte vara rädd Niklas, sa Anna Karin och startar motorn.
Anna Karin kör
rakt fram och svänger sedan så hon kommer fram till en rondell. Hon fortsätter
gatan som går mot ICA och över tågrälsen. Efter fem minuter är de framme och
parkerar direkt utanför ICA. Ut springer Anna
Karin och ser att ambulansen redan kommit och hon ser även två polisbilar.
Hennes kollegor är här. Niklas kommer snabbt efter. Anna Karin
springer in på ICA och ner för källaren som det har blivit tillsagda. Där ser
hon henne, Melody.
- Melody, säger
Anna Karin och får tårar i ögonen.
Anna Karins
äldsta dotter Majas kompis ligger på golvet framför henne. Helt livlös. Anna
Karin får bilder i huvudet hur Melody alltid följde med till Anna Karin's sommarstuga
och hur extremt snäll hon var. Anna Karin går fram och sätter sig ner på huk.
- Har ni hittat
några spår? säger Anna Karin och kollar upp på hennes arbetskollega
kriminaltekniker Lars Jönsson.
- Vi har
undersökt källaren väldigt noga, säger Pelle och kollar sig omkring. Vi har
tagit prover som kan leda till att finna hår och fingeravtryck. Men inget har
hittats. Rättsläkaren har varit här och ambulanssjukvårdarna får inte liv i
henne.
- Vi ska förhöra
arbetspersonalen på ICA, säger Anna Karin och går upp för trappan. Visa vad du
kan nu Niklas. Du kan få intervjua någon.
- Det vore en
ära, säger Niklas och nickar vårdslöst med huvudet.
- Men gå och
spärra av gatan först, säger Anna Karin till Niklas.
Anna Karin kollar
på Niklas. Niklas är ganska konstig, men kan definitivt bli en utbildad polis
om han bara kommer över sin skräck att prata med andra människor. Utanför ICA står
Melodys familj, om man bortser då från hennes mamma och pappa. Där står bara
Klaus och Max.
- Hej mitt namn
är Anna Karin Larsson, polisinspektör.
- Hej, Klaus
Mannerstedt, hälsar Klaus och kollar in i Anna Karins ögon. Klaus snyftar och
Max gråter.
- Vem är det här
då? säger Anna Karin och ler mot Max. Hon sträcker fram sin hand som klappar
Max på ryggen.
- Mitt namn är
Max, skriker Max och börjar sparka med benen. Anna Karin ler
och backar undan.
- Oj gud förlåt,
snyftar Klaus och sätter Max ner på bänken där Melody lämnade honom.
- Allt är mitt
fel, allt! Jag skulle inte bett henne att gå till ICA, vrålar Klaus och tar upp
händerna och placerar dem rakt i ansiktet. Man känner hans
ilska och hur sårad han egentligen är. Anna Karin ställer sig själv i
situationen och kan inte ens tänka sig hur det känns. Hon får en jobbig känsla
i magen som tränger upp och in i hennes huvud. Melody var Majas kompis. Många
gånger har Melody varit hemma hos dem.
- Det är inte
ditt fel, du kunde ju inte veta det här Klaus, säger Anna Karin och klappar
Klaus på ryggen medans hon kollar hur hennes kollegor och ambulansmän drar ut
en bår där Melody ligger med en täckt kropp.
- Mitt älskade
bonusbarn, mitt älskade bonusbarn, skriker Klaus och pekar på Melody. Anna Karin lugnar
Klaus.
- Klaus, man får
gråta. Bara gråt, ingen ska få behöva känna så här, säger Anna Karin och
hjälper Klaus att sätta sig ner bredvid Max. En svart taxi kör
in på parkeringen. Anna Karin går med snabba steg dit. En bildörr öppnas och en
lång kvinna med flottigt, brunt hår stiger ut och vajar mot Anna Karin. Flera
gånger tappar hon nästan balansen.
- Är det du som
är polisen? stammar kvinnan och ögonen åker åt alla håll.
- Mitt namn är
Anna Karin Larsson och jag är polisinspektör. Jag vill att du lämnar platsen
genast eftersom vi försöker undersöka ett mord, säger Anna Karin och avvisar
kvinnan från platsen. Anna Karin känner
en stark doft av alkohol komma från personen som står framför henne. Hon luktar
gammalt, och ser väldigt ofräsh ut.
- Pff, Anna Karin
Larsson, är det så polisen heter? Det ska jag komma ihåg. Jävla polis säger jag
bara som inte hann rädda min enda dotter, flummrar kvinnan och blir våldsam.
Anna Karin tar
ett hårt grepp om kvinnan och leder henne till ICA's ingång.
- Sofie? säger
Klaus och springer fram och kramar Sophie. Sofie kramar
Klaus och skriker och gråter.
Kapitel 2
Efter en timme
har platsen ytligare undersökts en gång och arbetspasset är avslutat. Familjen
har åkt hem för att återhämta sig.
- Spärra av hela
ICA, jag tänker inte låta en enda ledtråd försvinna, säger Anna Karin till
Niklas och börjar gå mot polisbilen. Anna Karin hoppar
in framför ratten och ser åtta missade samtal när hon kollar på mobiltelefonen.
Maja. Anna Karin ringer tillbaka men får inget svar. Hon tutar och Niklas
kommer springande. När Niklas är fastspänd kör Anna Karin iväg. Hon kör hela
vägen till Stensös udde där Niklas bor i en liten villa med hans hund Nicko.
- Vi ses imorgon,
samma tid klockan åtta vid ICA, säger Anna Karin.
- Det gör vi,
tack för att du körde hem mig. Niklas stänger
dörren och vinkar. Anna Karin kör samma väg tillbaka och passerar ICA. Hon ser
en ljusblå bil stå parkerad vid ICA. Hon kör in på parkeringen och ser att
någon har klippt upp spärrepet. Hon blir orolig och tänker inte låta någon
bryta sig in på ICA. Eftersom det inte är hennes arbetstid ringer hon
polisstationen och kallar dit en bemannad bil. Anna Karin vill bara komma hem
till sina två döttrar Maja och Celine nu. Anna Karin kör och parkerar när hon
är framme. Vägen till lägenheten brukar kännas kort, men ikväll var det kallt
och vägen kändes hur lång som helst. Anna Karin hade bara en polis t-shirt på
sig och kände hur skönt det blev när hon äntlingen kom in i trapphuset. Hon
låste upp dörren och möttes av kläder på golvet.
- Jag orkar inte
med det här tjejer, plocka upp efter er! Utbrast Anna Karin. Celine kom
springande och kramade om sin mamma.
- Mamma, Maja
vill inte gå upp ur sängen. När Melodys plastpappa berättade för henne sprang
hon till sängen och har inte ätit på sex timmar, säger Celine lugnt och kliar
sig på armen.
Celine är en
liten nio åring som har blont kortklippt hår som hon alltid stoppar bakom
öronen. Anna Karin öppnar
dörren och möts av ett nersläckt rum.
- Mamma gå ut,
säger Maja. Anna Karin sätter
sig på sängkanten och börjar sakta klappa Maja på ryggen. Hon ser Majas blonda
och lockiga hår ligga så fint ner för hennes rygg. Hennes ljusblåa ögon är
fyllda med tårar som har droppat ner på hennes bäddlakan.
- Det blir bra
Maja, jag ska hitta mördaren och låsa fast personen bakom galler, säger Anna
Karin och en ilska träder igenom hennes kropp.
Lampan tänds
automatiskt när Anna Karin går in på toan och hon kollar sig i spegeln. Hon ser
ett smått knubbigt ansikte och likaså armar. Hennes hår behöver en stor
förändring, Anna Karin har haft det såhär de närmsta tio åren och hon börjar
bli riktigt trött på det. Hennes ögon tindrar grönt vilket hon är väldigt nöjd
med. Anna Karin börjar borsta tänderna och hon älskar smaken av tandkräm. Hon
ser en finne som har visat sig på hennes vänstra kind och börjar sakta klämma
på den. Anna Karin äcklas av den och släcker lampan. Hon går ut och påminner
Maja om att äta ngot och säger godnatt till Celine som går i pyjamas.
Anna Karin kollar
på klockan. Prick sju. Hon lägger sig ner bekvämt i soffan och bläddrar bland
kanalerna. Ernts Sommar, Hela Sverige Bakar.. Hon släpper kontrollen och sluter
sedan sina ögon.
Kapitel 3
Anna Karin vaknar
med ett ryck och satte sig snabbt upp i soffan. Hon greppar tag i mobilen och
startar den genom att trycka på knappen på framsidan. Klockan visar 07.53 och
Anna Karin ger ifrån sig ett ljud. Hon flyger upp ur soffan och springer in i
köket. Hon brer en macka som hon sedan äter upp i all hast. Anna Karin märker
att hon somnade igår kväll i soffan och måste byta tröja. Hon springer in i
hennes sovrum och tar närmsta rena poliströja hon hittar. Anna Karin kollar på
klockan - 07.58. Hon tar på sig
skorna, springer ut och låser dörren. Ner för trapporna och in i polisbilen.
Hon kör samma väg som hon körde igår till ICA och hon är framme på nolltid. När
hon kollar på klockan en sista gång är den 08.00. Nu känner hon sig stolt.
- God morgon unga
dam, sa Pelle Jönsson med ett flin.
- God morgon,
eller snarare dålig morgon, mumlar Anna Karin för sig själv.
- Nå, några
nyheter? Pelle nickade och
visade Anna Karin vägen in. Anna Karin nickade ett hej till hennes arbetskollegor
och såg Niklas stå med ett förstoringsglas riktat mot väggen.
- Hittar du något
intressant? säger Anna Karin med en rolig ton när hon går förbi Niklas. Niklas ler
nervöst och tar ner förstoringsglaset. Anna Karin fortsätter ner för källartrappan
och ser mordplatsen. Blodet har nu levrat sig på marken och en outhärdlig lukt
sprider sig in genom näsborrarna. Anna Karin flämtar till och vädrar luften
omkring sig.
- Nu ska vi
förhöra butikschefen, börjar Anna Karin att säga till Pelle som står och
stryker handen genom skägget.
- Är han här,
fortsätter Anna Karin och ler mot Pelle.
- Han är på
övervåningen, säger Pelle och pekar mot dörren. Anna Karin går
upp för trappan och in i affären. Hon vinkar till sig butikschefen Leif
Karlsson och går mot personalrummet.
- Hej, jag tänkte
bara förhöra dig om jag får, sa Anna Karin och kollar på Leif.
- Nej.. eller
jo.. Eller varför? stammar Leif och vimlar med blicken.
- Angående mordet
på Melody, säger Anna Karin. Leif Karlsson
började svettas och nickade med huvudet.
- Visst. Anna Karin börjar
spela in samtalet.
- Förhöret börjar
klockan 08.46, kan du säga ditt namn.
- Leif Karlsson.
- Vart befann du
dig när mordet begicks?
- Ehh, j..jag var
här uppe i affären.. Jag såg absolut inget.. Nej, inget..
- Samtalet
avslutas 08.48. Anna Karin reser
sig och skjuter in dörren. Leif sitter kvar och kollar ner i bordet.
- Ursäkta, är det
något? säger Anna Karin och böjer sig över bordet och kollar på Leif.
- Varför? Varför
hände detta i min affär? Ryktet kommer sprida sig och affären kommer gå i
konkurs. Anna Karin går ut
ur rummet och börjar prata med Niklas.
- Leif sitter där
inne och är galen, säger hon och fortsätter ut till bilen. Jag ska till
sjukhuset, jag vill se om de har kommit fram till något.
Anna Karin går i
all hast fram till polisbilen och kör ur parkeringen. Hon svänger vänster och
kör raka vägen till en rondell och svänger höger och kör ner för backen och
parkerar bilen utanför huvudentrén. Hon låser bilen och går in. Hon tar hissen
ner. upp och går i den långa korridoren. Hon känner en doft av medicin och det
börjar snurra i Anna Karins huvud. Hon öppnar sakta den knarrande gula
metalldörren och går in. Direkt möter Anna Karin obduktionsteknikern och
rättsläkaren Markus Strömstedt.
- Angår det fallet
för Melody? Säger Markus och stannar upp.
- Ja, säger Anna
Karin och visar upp sin bricka.
- Visst känner
jag igen dig, säger Markus och flinar. Det var bara något år sedan.
Markus pekar åt
vänster och börjar gå. Anna Karin följer efter. Markus öppnar dörren som leder
in i en stor sal.
- Vänta här,
säger Markus och hämtar ett papper som ligger utanför dörren på ett bord. Där ser Anna
Karin Melody, med ett skynke över hela kroppen. Hon närmar sig Melody och
lyfter på skynket. Hon ser Melodys ansikte, det är igentäppt vid ögonen och
blodet har levrat sig i hennes långa hår. Anna Karin lyfter ännu mer och ser
hur hennes blåa klänning har en stor röd fläck på magen och ett hål. Synen är
vidrig, smuts och levrat blod. Markus kommer tillbaka och Anna Karin släpper
blicken från den döda kroppen.
- Hemskt, inte
sant? Börjar Markus och bläddrar bland sina papper. Anna Karin glor
på Markus och tycker inte alls att det verkar som Markus bryr sig.
- Vad tror du har
hänt med hennes kropp? Vi hittade inga mordvapen på platsen, säger Anna Karin.
Markus går till
Melodys kropp och drar bort hela skynket. Han studerar såret och vädjar att
Anna Karin ska lämna salen.
- Jag ringer om
jag finner något specifikt, säger Markus och kliar sig i håret och sedan
spritar händerna. Anna Karin säger
ett glatt hejdå och lämnar salen.
Kapitel 4
Solen visar sig
sakta på himlen och en sval vind blåser förbi. Klockan är 07.00. Anna Karin
sitter och pratar i telefon med Pelle Jönsson, han har precis förhört Melodys
familjemedlemmar. Det är en vecka sen Anna Karin var på sjukhuset och kollade
på Melody. Hon har fortfarande en bild i hennes huvud hur oskylldig Melody såg
ut. Anna Karin är
redan på polisstationen, hennes tidiga onsdagspass ska precis börja. Niklas
stormar in genom dörren och vinkar glatt. Anna Karin ler och avslutar samtalet
med Pelle.
- Godmorgon, vi
ska förbi en snabbis till mordplatsen och söka efter ledtrådar.
- Jag har varit
uppe hela natten och funderat Anna Karin, säger Niklas och öppnar sin
kontorsväska. Han drar upp en mapp med papper och visar sedan hans ritningar.
Precis då ringer Anna Karins telefon. Hon får upp ett leénde och läser högt.
Markus.
Efter en timmes
telefonsamtal med Markus från bårhuset lägger Anna Karin på och berättar en
stor nyhet för Niklas.
- Niklas? Ropar
Anna Karin och Niklas kommer ut ur personalrummet med en kopp kaffe i handen.
Markus från bårhuset har ringt, och vi vet hur Melody blev mördad.
Kapitel 5
Markus tvättar
Melody och gör henne i ordning för hennes begravning. Markus lyfter
blicken och ser sig omkring i det kala rummet. Han får en lustig känsla i magen
men fortsätter skära i kroppen. Han tar ut de inre organen och lägger dem på en
plåtbänk brevid sig. Efter ett tag kommer en svag doft av ruttet i rummet och
Markus börjar sy ihop och tvätta Melody. Samtidigt är Anna
Karin på stationen och har kallat dit Pelle, kriminalteknikern.
- Melody har fått
slag i huvudet med en klubba vi hittade igår på mordplatsen bakom ett hörn.
Dock har vi inte hittat kniven som stacks i hennes mage, säger Pelle och
stryker sin hand över skägget. Anna Karin
instämmer och bestämmer sig sedan för att ta fingeravtryck på klubban.
Pelle åker
tillbaka till ICA och släpper lös en hund i källaren. Hunden nosar sig fram och
stannar vid en bokhylla. Hunden som heter Stella viftar med svansen och Pelle
börjar närma sig. Stella börjar yla och viftar oroligt med svansen. Pelle böjer
sig fram och sträcker in sin hand under en mathylla. Han plockar upp en
mobiltelefon. Pelle tar upp sin egna telefon och ringer Anna Karin.
- Jag tror jag
har hittat Melodys telefon.
Kaptiel 6
Anna Karin kör in
på ICA's parkeringsplats och springer sedan in i affären. Niklas som redan är
på platsen möter upp en stressad Anna Karin men stannar henne.
- Anna Karin, jag
måste få visa mina ritningar, säger Niklas och öppnar väskan.
- Inte nu Niklas,
jag måste in till affären, säger Anna Karin och försöker tränga sig förbi
Niklas.
- Jag ska visa
dig nu, det är viktigt, säger Niklas med höjd röst. Anna Karin
stannar in och suckar. Niklas öppnar sin kontorsväska och tar upp ett papper.
Han har ritat upp platsen och nödutgången som finns i källaren.
- Mördaren borde
ha sprungit ut genom den dörren eftersom butikschefen inte såg något, säger
Niklas.
- Vi går och
kollar där, säger Anna Karin. Niklas och Anna
Karin går mot källarutgången och ner för stentrappan. Det är kyligt ute och en
stark lukt av sopor sprider sig i vinden. I ett hörn ser dem en kniv. Men det
finns inga spår av blod.
- Herregud,
utbrister Anna Karin. Niklas nickar på
huvudet och flämtar till. Niklas tar fram
handskar och tar upp kniven. Anna Karin ringer sina kollegor på stationen. En polisbil
svänger in på parkeringen och ut kommer trafikpolisen Wilma Torn.
- Hej Anna Karin,
säger Wilma glatt och tar i hand. Wilma ler mot Niklas. Niklas ger kniven
och Anna Karin ber Wilma att ta fingeravtryck och sedan kolla om de har fått
något svar angående fingeravtrycken på klubban. Sen går Anna Karin och Niklas
till källaren där Pelle Jönsson står med en mobiltelefon i handen.
- Är det
Melody's? Frågar Anna Karin och går fram.
- Ja, det måste
det vara. Det står Klaus och Sophie blank kontakterna, säger Pelle och ler mot
Anna Karin. Pelle tycker
väldigt mycket om Anna Karin, de har jobbat tillsammans i 5 långa år och de
känner varrandra ut och in. Anna Karin
greppar om mobilen och går in på senaste skickade sms. Hon får upp namnet
Krille och går in bland konversationerna.
- Melody's ex,
säger Anna Karin. De verkar ha bråkat. Samtidigt får
Anna Karin ett sms från Polisstationen.
'' Vi har fått
svar angående fingeravtrycken på mordvapnen, klubban och kniven. Vi ser blod på
båda och fingeravtrycken visar att Krille Karlsson har hållt i föremålen''
- Krille,
utbrister Anna Karin och höjer ögonbrynen.
Kapitel 7
Anna Karin
stormar in på polisstationen och pustar ut. Framför henne i ett förhörsrum
sitter Krille Karlsson. Han är blond med några enstaka guldslingor i, han ar
ett orange bandband trätt genom håret och är lätt klädd med shorts och en blå
långärmad med detaljer på armbågarna. Anna Karin meddelar Melody's föräldrar
och butikschefen. Samtalet med butikschefen blir kort, han bestämmer sig för
att åka till polisstationen och se hur den skylldige ser ut.
När butikschefen
Leif knackar på och stiger in ser han Krille i ögonen. Krille flyger upp ur
stolen och bankar på dörren som leder ut i korridoren.
- Är det du som
har skvallrat? Skriker Krille svagt och argt.
- Vad är det han
säger? Säger Anna Karin och glor starkt på Leif. Visste du något om det här? Du
sa att du varken såg något eller visste något.- Ehm, stammar Leif.
- Det är ett
brott att ljuga, säger Anna Karin och lossar armbojorna som hänger på hennes
bälte runt midjan. Hennes kollegor
tar hand om Leif och Anna Karin sätter sig ner vid bordet brevid Klaus och
Pelle.
- Om du vill får
du börja jobba här Niklas, säger Anna Karin och klappar han på ryggen. Du
visade verkligen för mig att du är villig att sitta uppe en hel natt med
ritningar och reda ut brott. Niklas fäller en
tår och kramar hårt om Anna Karin.
- Jag har fått
ett jobb, jag har fått ett jobb! skriker Niklas och hoppar runt.
- Du Anna Karin,
börjar Pelle med att säga. Vi borde ta nån fika nån gång. Anna Karin ler
och nickar.
- Det vore kul,
säger Anna Karin glatt.