Du är levande i mina tankar av Isabell Karlsson.

Jag kommer att ladda upp elevernas deckare efterhand som de blir klara. Vi har deadline på tisdag den 27/1. Här kommer den första. Den är skriven av Isabell Karlsson och heter Du är levande i mina tankar.

Du är levande i mina tankar

- Usch vad sorglig film, utbrast Melody och steg upp ur soffan. Popcornskålen svajade och popcorn kommer över hela soffan.

- Det är lugnt gumman, jag tar det sen, säger Melodys pojkvän Filip och sätter sig upp ur den bekväma soffan. Filip reser sig och kysser Melody på pannan.

- Vill du att jag ska följa med en bit? säger Filip och kollade Melody i ögonen.
- Nej, det är lugnt. Jag tror jag klarar mig, säger Melody och kramade om honom.
- Vi ses i morgon, säger Filip och följer med Melody ut i hallen.

Melody stänger dörren och ett stort leende tyder fram på hennes persikofärgade läppar. Hon går ner för den rena marmortrappan som leder ner från det största huset i hela Kalmar. Hennes skor ger ifrån sig ett högt ljud när hon går ner för den sista trappan. Skorna är blåa med en hög klack som hon fick av sin pojkvän idag. Melody ler och fortsätter framåt påväg hem. Hon omger sig i en gudomlig miljö. Det var ett bra val att flytta till Kalmar tycker Melody. Löven på träden är gröna och en varm luft nuddar Melody's lockiga hår. Gatulamporna blinkar och en ljusgrå fågel flyger till en gren och börjar vissla en underbar sång. Den påminner Melody om en sång hennes farmor alltid nynnade på när dom bakade jordgubbstårta i Nyköping. Men livet är så förändrat. Nu finns bara hennes alkoholpåverkade mamma Sofie kvar i släkten med hennes nya pojkvän Klaus. Melodys pappa dog för ganska många år sedan i en bilolycka när hela familjen skulle flytta till Kalmar. Det är det värsta som hänt Melody, så ibland ångar hon även flytten hit eftersom då skulle det aldrig hänt. Sophie och Klaus fick för sex år sedan en liten kille vid namn Max. Max är det bästa som hänt Melody och de har alltid så kul tillsammans. När Melody var tio hände det många saker i skolan, hon blev mobbad. Så det var kul att äntligen få en lillebror att leka och längta hem till.

På vägen hem ringer Melodys telefon. Klaus.

"Hej älskling" säger Klaus. Att han kallar Melody älskling gillar hon verkligen inte. Så bra relation har dom inte. Han kom till familjen när Melody var åtta år. Nu är hon sexton år.

"Hej"

"Max kommer och möter dig vid ICA, vi ska baka cupcakes och vi tänkte att ni kunde handla lite till oss" utbrast Klaus med sitt äckliga skratt.

''Ses'' säger Melody. Melody lägger på och börjar gå mot ICA. Det tar fem minuter att gå från Melodys pojkvän till ICA. Melody känner hur mobilen vibrerar i hennes svarta skinjacka och plockar upp mobilen än en gång. Två nya sms ifrån hennes ex Krille.

"Jag är verkligen ledsen Melody" "Du känner mig jag är den rätta för dig". Melody plockar ner telefonen men känner hur mobilen vibrerar flera gånger i fickan.

"Att du kan gå till den killen du alltid har hatat och sedan lämna mig här, du vet hur dåligt jag mår" "Jag lovar att det inte ska bli som förut, det var hon som ville, inte jag" "Hon tvingade mig". Melody fick nog och skrev sedan:"Nu lämnar du mig och mitt liv ifred. Tror du seriöst att jag ska tro att du var otrogen för att du blev tvingad? Jag är påväg till ICA och alla stirrar på mig som jag vore knäpp som hela tiden plockar upp mobilen ur fickan" Melody suckar och går stora och arga steg framåt.

Det är så vackert i Kalmar, det luktar gott. Inte alls mycket avgas. Människorna är vänliga och husen är sådär gameldags fina. Melody ser sin lillebror sitta på det trasiga staketet med benen dinglande, hans nya blå gympaskor skiner i kvällens skymning. Klockan är halv sex och kvällen börjar visa sin mörka himmel med en vacker och färgrik solnedgång.

"Hej gubben" säger Melody och kysste Max på hans kind.

"Hej Melle" säger Max och tar upp en klubba ur fickan.

Melody tar tag i Max lilla hand och går upp för den branta backen till ICA.

"Väntar du här?" säger Melody och låter Max sätta sig på en bänk vid skjutdörrarna. Melody går in och greppar tag i en kundkorg och går sedan mot bakavdelningen. "Äckliga fyllegubbar" viskade Melody och kollar på en man som hade en svart tröja med gråa, pösiga och sönderslitna mjukisbyxor. Han ger ifrån sig en arg blick och kollar sedan på Melodys rumpa. Melody går iväg när hon har plockat i allt med rask fart. Hon åker ner en våning till frukt och grönsaksavdelningen som ligger i en kall renoverad källare med hög belysning. Frukterna skiner och Melody plockar åt sig bananer och lite kiwi. Hon fortsätter runt hörnet och börjar kolla bland hyllorna för att se om det finns torkad frukt. Melody letar bland alla påsar och hör fotsteg bakom sig men orkar inte bry sig eftersom det är en affär.

Just då hör hon ett skratt och ett slagträ träffar henne rakt på ryggen. Hon ser en maskerad person som börjar slå henne med klubban och Melody börjar krampa och skriker. Personen är helt svartklädd och väl bygd. Hon tar närmsta föremål som anses vara tungt och starkt och slänger sedan föremålet i magen på personen. Personen trillar bakåt men är snabbt uppe igen och börjar slå Melody med klubban i huvudet. Hela skallen svider och skakar. Melody känner hur blodet forsar ut ur bakhuvudet. Melody får inte något grepp om sig och kan inte resa sig upp. Hon rotar efter sin mobil i jackfickan men den trillar ut. Den åker under en hylla och hon försöker kråla dit. Personen plockar upp en liten kökskniv ur fickan.

- Nej, nej! Vad har jag gjort dig? Skriker Melody och ropar efter hjälp. Hon börjar se suddigt för ögonen och har förlorat riktigt mycket blod.

Snabbt springer personen fram till Melody som ligger i ett hörn nästan helt okontaktbar. I trapporna hörs stegen komma och butikschefen kommer ner och ger ifrån sig ett ljud. Personen sticker kniven genom Melodys mage och hotar butikschefen med kniven.

- Tjallar du, vet jag vart du finns, skriker rösten och försvinner sedan genom nödutgången som finns nere i källaren.

Kapitel 1

Polisinspektören Anna Karin Larsson öppnar bildörren och hoppar in i bilen. Hon startar bilen och plockar upp telefonen. ''Jag kommer hem senare idag'' smsar hon till sin äldsta dotter Maja. Anna Karin ser Niklas springa mot polisbilen och hoppa in fram bredvid Anna Karin. Niklas är en tjugotre årlig praktikant som ska följa med Anna Karin en hel månad på jobbet. Niklas är en lång kille som har kortklippt ljustbrunt hår. Anna Karin har fått ett alarm om en funnen kropp nere i ICA's fruktavdelning.

- Rappa på nu, sa Anna Karin och kollar när Niklas knäpper bältet.

- Vi har fått ett mordfall, fortsätter Anna Karin. Niklas sväljer och nickar nervöst.

- I det här jobbet kan man inte vara rädd Niklas, sa Anna Karin och startar motorn.

Anna Karin kör rakt fram och svänger sedan så hon kommer fram till en rondell. Hon fortsätter gatan som går mot ICA och över tågrälsen. Efter fem minuter är de framme och parkerar direkt utanför ICA. Ut springer Anna Karin och ser att ambulansen redan kommit och hon ser även två polisbilar. Hennes kollegor är här. Niklas kommer snabbt efter. Anna Karin springer in på ICA och ner för källaren som det har blivit tillsagda. Där ser hon henne, Melody.

- Melody, säger Anna Karin och får tårar i ögonen.

Anna Karins äldsta dotter Majas kompis ligger på golvet framför henne. Helt livlös. Anna Karin får bilder i huvudet hur Melody alltid följde med till Anna Karin's sommarstuga och hur extremt snäll hon var. Anna Karin går fram och sätter sig ner på huk.

- Har ni hittat några spår? säger Anna Karin och kollar upp på hennes arbetskollega kriminaltekniker Lars Jönsson.

- Vi har undersökt källaren väldigt noga, säger Pelle och kollar sig omkring. Vi har tagit prover som kan leda till att finna hår och fingeravtryck. Men inget har hittats. Rättsläkaren har varit här och ambulanssjukvårdarna får inte liv i henne.

- Vi ska förhöra arbetspersonalen på ICA, säger Anna Karin och går upp för trappan. Visa vad du kan nu Niklas. Du kan få intervjua någon.

- Det vore en ära, säger Niklas och nickar vårdslöst med huvudet.

- Men gå och spärra av gatan först, säger Anna Karin till Niklas.

Anna Karin kollar på Niklas. Niklas är ganska konstig, men kan definitivt bli en utbildad polis om han bara kommer över sin skräck att prata med andra människor. Utanför ICA står Melodys familj, om man bortser då från hennes mamma och pappa. Där står bara Klaus och Max.

- Hej mitt namn är Anna Karin Larsson, polisinspektör.

- Hej, Klaus Mannerstedt, hälsar Klaus och kollar in i Anna Karins ögon. Klaus snyftar och Max gråter.

- Vem är det här då? säger Anna Karin och ler mot Max. Hon sträcker fram sin hand som klappar Max på ryggen.

- Mitt namn är Max, skriker Max och börjar sparka med benen. Anna Karin ler och backar undan.

- Oj gud förlåt, snyftar Klaus och sätter Max ner på bänken där Melody lämnade honom.

- Allt är mitt fel, allt! Jag skulle inte bett henne att gå till ICA, vrålar Klaus och tar upp händerna och placerar dem rakt i ansiktet. Man känner hans ilska och hur sårad han egentligen är. Anna Karin ställer sig själv i situationen och kan inte ens tänka sig hur det känns. Hon får en jobbig känsla i magen som tränger upp och in i hennes huvud. Melody var Majas kompis. Många gånger har Melody varit hemma hos dem.

- Det är inte ditt fel, du kunde ju inte veta det här Klaus, säger Anna Karin och klappar Klaus på ryggen medans hon kollar hur hennes kollegor och ambulansmän drar ut en bår där Melody ligger med en täckt kropp.

- Mitt älskade bonusbarn, mitt älskade bonusbarn, skriker Klaus och pekar på Melody. Anna Karin lugnar Klaus.

- Klaus, man får gråta. Bara gråt, ingen ska få behöva känna så här, säger Anna Karin och hjälper Klaus att sätta sig ner bredvid Max. En svart taxi kör in på parkeringen. Anna Karin går med snabba steg dit. En bildörr öppnas och en lång kvinna med flottigt, brunt hår stiger ut och vajar mot Anna Karin. Flera gånger tappar hon nästan balansen.

- Är det du som är polisen? stammar kvinnan och ögonen åker åt alla håll.

- Mitt namn är Anna Karin Larsson och jag är polisinspektör. Jag vill att du lämnar platsen genast eftersom vi försöker undersöka ett mord, säger Anna Karin och avvisar kvinnan från platsen. Anna Karin känner en stark doft av alkohol komma från personen som står framför henne. Hon luktar gammalt, och ser väldigt ofräsh ut.

- Pff, Anna Karin Larsson, är det så polisen heter? Det ska jag komma ihåg. Jävla polis säger jag bara som inte hann rädda min enda dotter, flummrar kvinnan och blir våldsam.

Anna Karin tar ett hårt grepp om kvinnan och leder henne till ICA's ingång.

- Sofie? säger Klaus och springer fram och kramar Sophie. Sofie kramar Klaus och skriker och gråter.

Kapitel 2

Efter en timme har platsen ytligare undersökts en gång och arbetspasset är avslutat. Familjen har åkt hem för att återhämta sig.

- Spärra av hela ICA, jag tänker inte låta en enda ledtråd försvinna, säger Anna Karin till Niklas och börjar gå mot polisbilen. Anna Karin hoppar in framför ratten och ser åtta missade samtal när hon kollar på mobiltelefonen. Maja. Anna Karin ringer tillbaka men får inget svar. Hon tutar och Niklas kommer springande. När Niklas är fastspänd kör Anna Karin iväg. Hon kör hela vägen till Stensös udde där Niklas bor i en liten villa med hans hund Nicko.

- Vi ses imorgon, samma tid klockan åtta vid ICA, säger Anna Karin.

- Det gör vi, tack för att du körde hem mig. Niklas stänger dörren och vinkar. Anna Karin kör samma väg tillbaka och passerar ICA. Hon ser en ljusblå bil stå parkerad vid ICA. Hon kör in på parkeringen och ser att någon har klippt upp spärrepet. Hon blir orolig och tänker inte låta någon bryta sig in på ICA. Eftersom det inte är hennes arbetstid ringer hon polisstationen och kallar dit en bemannad bil. Anna Karin vill bara komma hem till sina två döttrar Maja och Celine nu. Anna Karin kör och parkerar när hon är framme. Vägen till lägenheten brukar kännas kort, men ikväll var det kallt och vägen kändes hur lång som helst. Anna Karin hade bara en polis t-shirt på sig och kände hur skönt det blev när hon äntlingen kom in i trapphuset. Hon låste upp dörren och möttes av kläder på golvet.

- Jag orkar inte med det här tjejer, plocka upp efter er! Utbrast Anna Karin. Celine kom springande och kramade om sin mamma.

- Mamma, Maja vill inte gå upp ur sängen. När Melodys plastpappa berättade för henne sprang hon till sängen och har inte ätit på sex timmar, säger Celine lugnt och kliar sig på armen.

Celine är en liten nio åring som har blont kortklippt hår som hon alltid stoppar bakom öronen. Anna Karin öppnar dörren och möts av ett nersläckt rum.

- Mamma gå ut, säger Maja. Anna Karin sätter sig på sängkanten och börjar sakta klappa Maja på ryggen. Hon ser Majas blonda och lockiga hår ligga så fint ner för hennes rygg. Hennes ljusblåa ögon är fyllda med tårar som har droppat ner på hennes bäddlakan.

- Det blir bra Maja, jag ska hitta mördaren och låsa fast personen bakom galler, säger Anna Karin och en ilska träder igenom hennes kropp.

Lampan tänds automatiskt när Anna Karin går in på toan och hon kollar sig i spegeln. Hon ser ett smått knubbigt ansikte och likaså armar. Hennes hår behöver en stor förändring, Anna Karin har haft det såhär de närmsta tio åren och hon börjar bli riktigt trött på det. Hennes ögon tindrar grönt vilket hon är väldigt nöjd med. Anna Karin börjar borsta tänderna och hon älskar smaken av tandkräm. Hon ser en finne som har visat sig på hennes vänstra kind och börjar sakta klämma på den. Anna Karin äcklas av den och släcker lampan. Hon går ut och påminner Maja om att äta ngot och säger godnatt till Celine som går i pyjamas.

Anna Karin kollar på klockan. Prick sju. Hon lägger sig ner bekvämt i soffan och bläddrar bland kanalerna. Ernts Sommar, Hela Sverige Bakar.. Hon släpper kontrollen och sluter sedan sina ögon.

Kapitel 3

Anna Karin vaknar med ett ryck och satte sig snabbt upp i soffan. Hon greppar tag i mobilen och startar den genom att trycka på knappen på framsidan. Klockan visar 07.53 och Anna Karin ger ifrån sig ett ljud. Hon flyger upp ur soffan och springer in i köket. Hon brer en macka som hon sedan äter upp i all hast. Anna Karin märker att hon somnade igår kväll i soffan och måste byta tröja. Hon springer in i hennes sovrum och tar närmsta rena poliströja hon hittar. Anna Karin kollar på klockan - 07.58. Hon tar på sig skorna, springer ut och låser dörren. Ner för trapporna och in i polisbilen. Hon kör samma väg som hon körde igår till ICA och hon är framme på nolltid. När hon kollar på klockan en sista gång är den 08.00. Nu känner hon sig stolt.

- God morgon unga dam, sa Pelle Jönsson med ett flin.

- God morgon, eller snarare dålig morgon, mumlar Anna Karin för sig själv.

- Nå, några nyheter? Pelle nickade och visade Anna Karin vägen in. Anna Karin nickade ett hej till hennes arbetskollegor och såg Niklas stå med ett förstoringsglas riktat mot väggen.

- Hittar du något intressant? säger Anna Karin med en rolig ton när hon går förbi Niklas. Niklas ler nervöst och tar ner förstoringsglaset. Anna Karin fortsätter ner för källartrappan och ser mordplatsen. Blodet har nu levrat sig på marken och en outhärdlig lukt sprider sig in genom näsborrarna. Anna Karin flämtar till och vädrar luften omkring sig.

- Nu ska vi förhöra butikschefen, börjar Anna Karin att säga till Pelle som står och stryker handen genom skägget.

- Är han här, fortsätter Anna Karin och ler mot Pelle.

- Han är på övervåningen, säger Pelle och pekar mot dörren. Anna Karin går upp för trappan och in i affären. Hon vinkar till sig butikschefen Leif Karlsson och går mot personalrummet.

- Hej, jag tänkte bara förhöra dig om jag får, sa Anna Karin och kollar på Leif.

- Nej.. eller jo.. Eller varför? stammar Leif och vimlar med blicken.

- Angående mordet på Melody, säger Anna Karin. Leif Karlsson började svettas och nickade med huvudet.

- Visst. Anna Karin börjar spela in samtalet.

- Förhöret börjar klockan 08.46, kan du säga ditt namn.

- Leif Karlsson.

- Vart befann du dig när mordet begicks?

- Ehh, j..jag var här uppe i affären.. Jag såg absolut inget.. Nej, inget..

- Samtalet avslutas 08.48. Anna Karin reser sig och skjuter in dörren. Leif sitter kvar och kollar ner i bordet.

- Ursäkta, är det något? säger Anna Karin och böjer sig över bordet och kollar på Leif.

- Varför? Varför hände detta i min affär? Ryktet kommer sprida sig och affären kommer gå i konkurs. Anna Karin går ut ur rummet och börjar prata med Niklas.

- Leif sitter där inne och är galen, säger hon och fortsätter ut till bilen. Jag ska till sjukhuset, jag vill se om de har kommit fram till något.

Anna Karin går i all hast fram till polisbilen och kör ur parkeringen. Hon svänger vänster och kör raka vägen till en rondell och svänger höger och kör ner för backen och parkerar bilen utanför huvudentrén. Hon låser bilen och går in. Hon tar hissen ner. upp och går i den långa korridoren. Hon känner en doft av medicin och det börjar snurra i Anna Karins huvud. Hon öppnar sakta den knarrande gula metalldörren och går in. Direkt möter Anna Karin obduktionsteknikern och rättsläkaren Markus Strömstedt.

- Angår det fallet för Melody? Säger Markus och stannar upp.

- Ja, säger Anna Karin och visar upp sin bricka.

- Visst känner jag igen dig, säger Markus och flinar. Det var bara något år sedan.

Markus pekar åt vänster och börjar gå. Anna Karin följer efter. Markus öppnar dörren som leder in i en stor sal.

- Vänta här, säger Markus och hämtar ett papper som ligger utanför dörren på ett bord. Där ser Anna Karin Melody, med ett skynke över hela kroppen. Hon närmar sig Melody och lyfter på skynket. Hon ser Melodys ansikte, det är igentäppt vid ögonen och blodet har levrat sig i hennes långa hår. Anna Karin lyfter ännu mer och ser hur hennes blåa klänning har en stor röd fläck på magen och ett hål. Synen är vidrig, smuts och levrat blod. Markus kommer tillbaka och Anna Karin släpper blicken från den döda kroppen.

- Hemskt, inte sant? Börjar Markus och bläddrar bland sina papper. Anna Karin glor på Markus och tycker inte alls att det verkar som Markus bryr sig.

- Vad tror du har hänt med hennes kropp? Vi hittade inga mordvapen på platsen, säger Anna Karin.

Markus går till Melodys kropp och drar bort hela skynket. Han studerar såret och vädjar att Anna Karin ska lämna salen.

- Jag ringer om jag finner något specifikt, säger Markus och kliar sig i håret och sedan spritar händerna. Anna Karin säger ett glatt hejdå och lämnar salen.

Kapitel 4

Solen visar sig sakta på himlen och en sval vind blåser förbi. Klockan är 07.00. Anna Karin sitter och pratar i telefon med Pelle Jönsson, han har precis förhört Melodys familjemedlemmar. Det är en vecka sen Anna Karin var på sjukhuset och kollade på Melody. Hon har fortfarande en bild i hennes huvud hur oskylldig Melody såg ut. Anna Karin är redan på polisstationen, hennes tidiga onsdagspass ska precis börja. Niklas stormar in genom dörren och vinkar glatt. Anna Karin ler och avslutar samtalet med Pelle.

- Godmorgon, vi ska förbi en snabbis till mordplatsen och söka efter ledtrådar.

- Jag har varit uppe hela natten och funderat Anna Karin, säger Niklas och öppnar sin kontorsväska. Han drar upp en mapp med papper och visar sedan hans ritningar. Precis då ringer Anna Karins telefon. Hon får upp ett leénde och läser högt. Markus.

Efter en timmes telefonsamtal med Markus från bårhuset lägger Anna Karin på och berättar en stor nyhet för Niklas.

- Niklas? Ropar Anna Karin och Niklas kommer ut ur personalrummet med en kopp kaffe i handen. Markus från bårhuset har ringt, och vi vet hur Melody blev mördad.

Kapitel 5

Markus tvättar Melody och gör henne i ordning för hennes begravning. Markus lyfter blicken och ser sig omkring i det kala rummet. Han får en lustig känsla i magen men fortsätter skära i kroppen. Han tar ut de inre organen och lägger dem på en plåtbänk brevid sig. Efter ett tag kommer en svag doft av ruttet i rummet och Markus börjar sy ihop och tvätta Melody. Samtidigt är Anna Karin på stationen och har kallat dit Pelle, kriminalteknikern.

- Melody har fått slag i huvudet med en klubba vi hittade igår på mordplatsen bakom ett hörn. Dock har vi inte hittat kniven som stacks i hennes mage, säger Pelle och stryker sin hand över skägget. Anna Karin instämmer och bestämmer sig sedan för att ta fingeravtryck på klubban.

Pelle åker tillbaka till ICA och släpper lös en hund i källaren. Hunden nosar sig fram och stannar vid en bokhylla. Hunden som heter Stella viftar med svansen och Pelle börjar närma sig. Stella börjar yla och viftar oroligt med svansen. Pelle böjer sig fram och sträcker in sin hand under en mathylla. Han plockar upp en mobiltelefon. Pelle tar upp sin egna telefon och ringer Anna Karin.

- Jag tror jag har hittat Melodys telefon.

Kaptiel 6

Anna Karin kör in på ICA's parkeringsplats och springer sedan in i affären. Niklas som redan är på platsen möter upp en stressad Anna Karin men stannar henne.

- Anna Karin, jag måste få visa mina ritningar, säger Niklas och öppnar väskan.

- Inte nu Niklas, jag måste in till affären, säger Anna Karin och försöker tränga sig förbi Niklas.

- Jag ska visa dig nu, det är viktigt, säger Niklas med höjd röst. Anna Karin stannar in och suckar. Niklas öppnar sin kontorsväska och tar upp ett papper. Han har ritat upp platsen och nödutgången som finns i källaren.

- Mördaren borde ha sprungit ut genom den dörren eftersom butikschefen inte såg något, säger Niklas.

- Vi går och kollar där, säger Anna Karin. Niklas och Anna Karin går mot källarutgången och ner för stentrappan. Det är kyligt ute och en stark lukt av sopor sprider sig i vinden. I ett hörn ser dem en kniv. Men det finns inga spår av blod.

- Herregud, utbrister Anna Karin. Niklas nickar på huvudet och flämtar till. Niklas tar fram handskar och tar upp kniven. Anna Karin ringer sina kollegor på stationen. En polisbil svänger in på parkeringen och ut kommer trafikpolisen Wilma Torn.

- Hej Anna Karin, säger Wilma glatt och tar i hand. Wilma ler mot Niklas. Niklas ger kniven och Anna Karin ber Wilma att ta fingeravtryck och sedan kolla om de har fått något svar angående fingeravtrycken på klubban. Sen går Anna Karin och Niklas till källaren där Pelle Jönsson står med en mobiltelefon i handen.

- Är det Melody's? Frågar Anna Karin och går fram.

- Ja, det måste det vara. Det står Klaus och Sophie blank kontakterna, säger Pelle och ler mot Anna Karin. Pelle tycker väldigt mycket om Anna Karin, de har jobbat tillsammans i 5 långa år och de känner varrandra ut och in. Anna Karin greppar om mobilen och går in på senaste skickade sms. Hon får upp namnet Krille och går in bland konversationerna.

- Melody's ex, säger Anna Karin. De verkar ha bråkat. Samtidigt får Anna Karin ett sms från Polisstationen.

'' Vi har fått svar angående fingeravtrycken på mordvapnen, klubban och kniven. Vi ser blod på båda och fingeravtrycken visar att Krille Karlsson har hållt i föremålen''

- Krille, utbrister Anna Karin och höjer ögonbrynen.

Kapitel 7

Anna Karin stormar in på polisstationen och pustar ut. Framför henne i ett förhörsrum sitter Krille Karlsson. Han är blond med några enstaka guldslingor i, han ar ett orange bandband trätt genom håret och är lätt klädd med shorts och en blå långärmad med detaljer på armbågarna. Anna Karin meddelar Melody's föräldrar och butikschefen. Samtalet med butikschefen blir kort, han bestämmer sig för att åka till polisstationen och se hur den skylldige ser ut.

När butikschefen Leif knackar på och stiger in ser han Krille i ögonen. Krille flyger upp ur stolen och bankar på dörren som leder ut i korridoren.

- Är det du som har skvallrat? Skriker Krille svagt och argt.

- Vad är det han säger? Säger Anna Karin och glor starkt på Leif. Visste du något om det här? Du sa att du varken såg något eller visste något.
- Ehm, stammar Leif.

- Det är ett brott att ljuga, säger Anna Karin och lossar armbojorna som hänger på hennes bälte runt midjan. Hennes kollegor tar hand om Leif och Anna Karin sätter sig ner vid bordet brevid Klaus och Pelle.

- Om du vill får du börja jobba här Niklas, säger Anna Karin och klappar han på ryggen. Du visade verkligen för mig att du är villig att sitta uppe en hel natt med ritningar och reda ut brott. Niklas fäller en tår och kramar hårt om Anna Karin.

- Jag har fått ett jobb, jag har fått ett jobb! skriker Niklas och hoppar runt.

- Du Anna Karin, börjar Pelle med att säga. Vi borde ta nån fika nån gång. Anna Karin ler och nickar.

- Det vore kul, säger Anna Karin glatt.