Annas deckare

Kapitel 1

 Det var en härlig och stillsam sommarmorgon, vattnet glänste i den strålande solen. Milton älskade att vara ute och leta efter godis som Lars hade gömt i små hål i träden. Plötsligt drog han häftigt i kopplet, rusade in i skogen och började skälla. Han gick efter in i den lilla dungen som låg precis intill havskanten. Havets vågor slog mot stenarna och bland buskar och snår såg han nu att Milton grävde i jorden. Han sa med hes röst ”Milton, bort därifrån” Han tog tag i selen och drog bort honom, då såg han plötsligt ett lik.

Bland löv och jord såg han Jessica död, med vidöppna ögon låg hon som förstelnad och det gula linnet var inte längre gult utan blodigt och jordigt. ”vad i helvete” sa han högt. Milton satt nu fint vid husses ben och gnällde. Även han visste att det inte var något bra som hade inträffat. Lars tog upp mobilen och slog 112. Men tårar i halsen sa han ”hej” men en väldigt svag röst, han darrade på handen och viste inte vad han skulle ta vägen. ”Du har kommit till polisen, vad är det som hänt…? Okej, vi kommer på en gång” sa kvinnan på andra sidan.

 En kort stund senare hörde han signalen från polisbilen och Milton började nu skälla igen.

De klev ut ur den nu blå blinkade bilen och gick i snabb takt fram till Lars. ”Maria, jag kallar på förstärkning!!” ropade en man som såg ut att vara förberedd att gräva i jorden, för att han bar en vit rock och hade både munskydd och handskar i handen. ”ja gör de” ropade hon som kallade sig för Maria.

 

Kapitel 2och det lukatade ´´´havskanten, havets vågor slog mot stenarena ad han skulle ta vägen. "."n stod bhhbcbcbcbcb b b b b b b b b

 

”Varsågod Göran, ta en bit tårta”. Tårtan såg frestande ut, full med jordgubbar och grädde, hans favorit. Han tog en stor bit och satte sig runt bordet i trädgården. Han gick barfota trots att de var i slutet på september. Solen sken och fåglarna samlades snabbt för att fightas som en liten tårtbit någon tappat på gräset.

”Kaffe?” frågade Juliette med kaffebryggaren i högsta hugg. ”ja, gärna” sa Göran med munnen full av tårta. ”Och nu tycker jag att vi sjunger för vårt födelsedagsbarn” alla ställde sig upp runt bordet och Jonnas yngre syster tyckte det nog var roligast för hon stod på bordet med lite hjälp av mamma Juliette och tog ifrån tårna. ”hipp hipp hurra hurra hurra hurra” skrek alla i mun på varandra.

Plötsligt kände Göran att de vibrerade i fickan på hans jeans och tog upp den gamla iphonen och såg på display att de var från jobbet. ”ursäkta men jag måste ta detta. Ja de är Göran? Okej, vart? Jag kommer på en gång. ”Ursäkta men jag måste kila, det har hänt en ska på jobbet” ”okej, men de var roligt att du kom” sa den nyblivna fjortonåringen ”och tack för parfymen.” ”det var så lite så, vi ses!”

 

”Åh, vad bra att du kunde komma så snabbt”, sa maria till Göran när hon såg att det var han som klev ur den grå Volvon, ”ja, det var kalas hos min närmsta vän, bara nått kvarter härifrån, hans dotter fyllde år. Vad är det som har hänt?” Maria pekade nu på det avspärrade området där de redan hade plockat upp kroppen. ”en ung student, troligtvis mördad” “ajdå” sa Göran, vem, hittade henne?” ”Lars Wallin, han står där borta”, sa hon och pekade mot mannen i vit jacka och den svarta hunden som satt tätt intill hans ben.

”Hej, Göran Olsson heter jag”, sa han och visade sin polislegitimation. Det var du som hittade kvinnan?” ”ja, min hund Milton här, sprang in i skogen och såg henne, antagligen kände hann lukten, och så började han gräva o nosa” sa han med svag röst. Man såg att de glänste i hans ögon men ville inte visa att han hade gråtit, ”kände du kvinnan väl?” nej inte direkt, sa Lars ”men vi bor grannar. De flyttade in för ca ett halvår sen men jag har inte pratat med henne så mycket”. ”Okej, har du sett henne i närheten det senaste dygnet?” ”ja, igår kväll”? ”Igår kväll”? Göran lät nu förvånad. ”Vart såg du henne”? ”Jag gick min vanliga kvällsrunda och jag mötte henne på vägen”.

”Okej, tack så mycket för all hjälp Lars, här ta mitt kort så får du höra av dig om det är något du ser eller kommer på”. ”Okej”, tack sa Lars och gick, med hunden i kopplet.

 

”Göran och Maria! kom hit” ropade Erik som just skulle köra kroppen till obduktionen. ”I nuläget vet vi att Jessica var arton år gammal och knivhuggen. Det var en kökskniv och de ligger nu i en påse, här kolla!” ”Mördaren lämnade alltså vapnet på mordplatsen?” ”Ja.” ”En sak till, när vi kom hit så låg kroppen gömd i en grop täckt med löv och mossa. Om inte hunden hade grävt med tassarna och fått syn på något skulle hon nog inte vara hittade än” ”Mördaren ville alltså inte att vi skulle hitta henne än!?” ”Jag vet inte de är en bra fråga.” svarade Maria kort. 

 ”Men ska vi göra så att vi åker till familjen och berättar hur det ligger till?” ”De låter bra. I hörs sen på stationen!” Ropade han till Erik och Louise, som också var med.

 

”Vi tar din bil” sa Maria och öppnade dörren till den grå bilen. De kom fram till adressen som de tidigare fått av Lars Wallin. Näckrosgatan 9 stod det på brevlådan och de klev ut ur bilen. Solen sken och himmelen var klarblå. De gick runt det stora gula huset och såg att mamman och en yngre syster satt runt ett bord i trädgården. Kaffetermosen och bullfatet stod placerat på en rosa duken med blommor. ”Hej vi kommer från polisen” sa Göran och då vände sig mamman om och såg dem rakt i ansiktet. ”Mona heter jag är det något som har hänt.” ”Är det här hela familjen eller finns det någon mer familjemedlem?” frågade Maria och tittade på klockan. ”Pappa, polisen är här” ropade den yngre dottern. Han kom ut rusande från köket och hade med sig ännu ett fat denna nu med ballerina kakor.

”Vi vill att ni sätter er ner och lyssnar” ”men vad är det som har hänt” sa Mona nu upprört. ”Det är så här att er dotter Jessica tyvärr har gått bort i natt”.  ”Vad är de du säger!?” skrek mona högt. Vi beklagar sorgen. ”Hon hittade mördad nu runt lunch tid”. Nu började även den yngre dottern gråta och satte sig i pappa Mickes knä.

”Vi beklagar verkligen sorgen och vi vill gärna prata med er. Vi kan höras senare ikväll efter att detta har fått lägga sig och så?” ”Det blir bra sa Micke med en kraftfull röst.” ”Ni kan ta mitt kort om det är något innan dess. Tack så länge.”

 

De gick runt hörnet till bilden och nu hörde de skrik och ett brak. Det var säkert bordet som åkte i backen. Nu hörde de även grova svordomar från de alla tre.

”Usch vilken obehaglig känsla” sa Maria och stängde bildrören.

 

 

Kapitel 3

 

Det ringde på Marias mobil. ”Hallå? Hej Erik, åh, vad bra vi åker dit direkt, vi hörs.”

”Vad sa han?” sa Göran och svängde av motorvägen, ”de har hittat hennes pojkväns adress hem, så vi åker dit nu på en på en gång.” ”Okej vad bra. Vad hette han nu igen”, frågade Göran och svängde in på en liten gata med stora lönnträd på vardera sida.

”Pontus Engblad. Börjar du få dåligt minne redan vid 35års ålder?” Sa maria och skrattade. ”Hahaha, kanske de, ”sa Göran tillbaka och kliade sig i ögat under de svara glasögonen.

 

De knackade på, men fick inget svar, de knackade igen och igen. De kände på dörrhandtaget, det var öppet. ”Gå in” sa Göran till Maria. De möttes upp av en stor hög med kläder och till vänster låg ett litet kök med ett bord och två stolar. De gick längre in och hörde plötsligt en snarkning. ”hallå” han rörde sig inte ur fläcken. De gick in i vardagsrummet och såg en ung lättklädd student liggandes i den röd-bruna soffan, hans hår var rufsigt och det låg ölburkar och cigarettpaket lite överallt.

Maria försökte nu väcka en unge studenten genom att röra lätt vis hans sida, ”hallå? Pontus?” Han vaknade med ett ryck. ”vaa, lika är ni?” ”Vi kommer från polisen”, sa Göran med en mörk blick. Han såg yrvaken ut. ”Ska jag hämta ett glas vatten åt dig så kan vi prata sen?” undrade Maria, ”ja visst köket ligger ditåt” och pekande mot hallen.

Hon kom strax tillbaka med ett glas. ”Göran heter jag och jag är polis och det är Maria och hon jobbar också som polis.” Han tänkte att han måste vara tydligt eftersom att han var nästan säker på att Pontus var bakis efter gårdagen. ”Hur var gårdagen?” Frågade Maria. ”Vad är de frågan om egentligen?” ”Svara bara på frågan!” Sa Göran med nu lite förbannad ton. ”Okej okej chilla läget Mr. Polis” sa Pontus och tog en klunk av vattnet.

”Jag och Jessica, var tusan är Jessica??” Sa han snabbt. ”Vart är hon.” Maria fortsatte, ”du och Jessica ja vad gjorde ni?” ”Ja vi gick på stan och åt igår, runt lunchtid sen gick vi hem och va hemma hela kvällen kollade på film åt lite igen och myste.” ”Hur länge har ni varit tillsammans?” ”1månader vi firade de igår hurså?” Sa Pontus oroande. ”Betedde sig hon konstigt igår kväll?” ”Nej, de var som vanligt.” ”Sov hon här?” ”Jaa, eller nja, jag vet inte?” ”Vad menar du med att du inte vet?” ”ja, jag vaknade nyss av två poliser och hon var här igår kväll när jag somnade, men jag fattar inte varför hon inte är här nu.”

”Det är såhär att Jessica hittades mörad i förmiddags i skogen vid Glämtsjön.

”Vaa? Vad i helvete säger du??” ”Det är sant och om du vet någonting måste du säga de till oss nu.” ”Men jag vet ingenting mer än de jag har sagt.” ”Vet du någon som var ute efter henne?” ”Nej! har jag sagt” sa han nu i tårar. ”Vet Isabella om detta?” ”Vem är Isabella?” Frågade Maria. ”Det var hennes bästa kompis.” ”Nej, vi har bara pratat med hennes familj än så länge. Men vi har beslutit om att du kommer bli anhållen för mordet på Jessica Andersson.” ”Men de var ju inte ja!” Sa han argt. ”Vi har ännu inga bevis för att de inte var du så du får följa med in till polisstationen.”

 

När de kom till stationen så var de första de möttes upp var Erik som hade fått ännu mer information om mordet. Maria och Göran följde efter Erik in på hans kontor. Han hade en mapp med massa bilder både på offret, mordplatsen och på mordvapnet. ”Kniven var en helt vanlig kökskniv köpt på IKEA. Så de var inget konstigt med det. ”Det finns fingeravtryck på kniven med det får vi reda på om några dagar sa Erik. Jessica bar inte heller någon mobil.” ”Den måste vara hos Pontus” sa Göran. 

Kan inte Louise och Mats åka till Pontus hus och titta lite mer, så åker vi till familjen och pratar med dem.?” sa Maria

”De låter bra. Vi ska försöka fiska fram mer information under tiden ni är borta” sa Erik ”Toppen!! Vi hörs, hej.”

 

Kapitel 4

 

Väckarklockan ringde sitt härska läte, Göran tittade på de röda siffrorna som blinkade 07.00. Han tog på sig sina tofflor och gick ner till köket, satte på kaffe och kollade ut genom fönstret. Det regnade. Nu är sommaren slut tänkte han under tiden han satte två brödskivor i rosten.

Det plingade till och han vände sig snabbt om, ett sms från Maria. ”Du får åka till familjen Andersson själv, min son är sjuk, så jag kommer efter lunch.” Han knappade tillbaka, ”okej vi ses.”

 

De små siffrorna visade nu 09.58 på den lilla displayen bakom ratten. Han svängde in på Näckrosgatan och parkerade bilden på uppfarten. Det stod även en annan bil där som han inte sett stod där igår.

Han knackade på, och det var Micke som öppnade. ”Hej sa han med nedstämd blick. Kom in. Vill du ha kaffe?” ”Nej de är bra tack” sa han och tog av sig skorna. Micke visade honom in i vardagsrummet. ”Mina svärföräldrar är här också” sa han och satte sig i soffan.

Alla var samlade runt vardagsrumsbordet och de hade näsdukar i händerna allihop. ”Som sagt jag beklagar sorgen men vi måste få prat mer er om detta.” ”Har ni hittat mördaren än” sa den yngre dottern. Hon hade det bruna håret i en fläta längs ena sidan och sen svart klänning på sig, även fast det spöregnade ute var värmen ännu inte borta. ”Nej tyvärr.” Sa Göran med kall ton.

”Nå, när såg ni henne senast?” ”I förrgår runt lunchtid, hon skulle iväg med Pontus till stan och sedan skulle de hem till honom.”

”Vet ni om det var någon som var ute efter henne? Hur var hon innan hon gick?” ”Hon var som vanligt. Ingenting var annorlunda. Jag fattar inte varför någon ville mörda henne” sa Mona.

”Jag förstår. Hade Jessica en dator som vi kan få titta lite på?” ”Ja den står i hennes rum, jag kan gå och hämta den”, sa Micke och gick snabbt därifrån. ”Till sist vet ni hur jag kan få tag på Isabella? sa Göran. ”Isabella?” sa den yngre dottern som hette Sofie, ”ja, vi vill gärna prata med henne.” ”Hon är på Västkusten med hennes familj över helgen men de kommer hem imorgon” sa Sofie. ”Stella, min bästa vän är Isabellas lillasyster, vänta lite, jag kan se om jag har hennes nummer”, sa hon och gick ner för trappen. Efter någon sekund kom hon tillbaka och gav en lapp med 10 små siffror nedskrivna. ”Tack sa Göran och tog på sig skorna, om ni kommer på något eller har några frågor är det bara att ringa.” ”Bra!” sa Micke och stängde dörren bakom honom.

 

När Göran kom tillbaka till stationen såg han att Maria satt på kontoret framför datorn. ”Hej, hur mår Lill killen?” ”Han har feber och hostar, men Fredrik är hemma med honom nu. Hur gick det hos Anderssons?” ”Jo det gick bra, vi fick med oss hennes dator och Isabellas mobilnummer. Isabellas familj kommer hem från Västkusten imorgon så vi kan väl söka upp henne så fort som möjligt?” ”Låter bra, sa Maria med ett leende.

Jag ska ha förhör med Pontus klockan 14.00. Louise och Mats har åkt tillbaka till Pontus lägenhet och undersöker den.”

”Okej bra. Jag går till Erik och tittar om det finns något intressant i datorn. Ses.”

 

 

”Klockan är 14.00 och förhör med Pontus Engblad 21år misstänk för mordet på Jessica Andersson 18år” började maria förhöret.

”Vad gjorde ni två igår? Berätta hela historien.”

”Ja, jag hämtade upp henne hemma oss henne runt halv två, sen gick vi ner till stan för att äta lunch.” ”Var åt ni”, avbröt Maria? ”Vi åt på Klassons.” Maria antecknade samtidigt som hon tittade rakt in i Pontus blåa valpögon. 

”Sen gick vi ner till sjön och åt jordgubbar.” ”Var vad klockan då?” Runt fyra kanske, vet inte exakt. Sen gick vid hem och kollade på film och myste, som jag sagt innan.” ”Och sen?” ”Vi somnade kanske runt halv ett i soffan. ”Nu började han så smått snyfta till. ”Hade hos sagt något om att hon kände sig hotad eller nått liknade?” ”Nej, jag förstår inte att någon ville mörda henne.”

”Vi har hittat sömnmedel i hennes kropp, så det är antagligen så att någon stoppat det i maten eller i drickan, vad drack ni?” ”Jag drack en starköl och hon drack ett glas Rosé.”

”Okej, fönstret, har de varit öppet hela natten?” ”Ja, tror de, det var så varmt igår kväll.” ”Okej, här med avslutar jag förhöret”, sa hon och tryckte på avstängningsknappen. ”Vi återkommer med mer info senare” sa Maria och gick ut genom dörren.

Kapitel 5

 

”Ja, hallå, det är Bella.” ”Ja hej, jag heter Göran och kommer från polisen är det Isabella Johansson jag pratar med?” ”Ja, vad är det som har hänt?” rösten lät oroande. ”Jag vill gärna träffa dig och prata lite. Ska vi säga runt lunch vid hamnen?” ”Okej”, sa Isabella med tyst röst. ”Hej, så länge.” sa Göran och la på telefonen.

 

”Hej”, sa Göran och tog i hand. ”Hej”, sa Isabella. ”Nu kanske du undrar varför i all världen jag vill prata med dig?” ”Ja”, sa hon med ett litet skratt. ”Jag har hört att du har varit på Västkusten!” ”Ja vi har släkt där, det är så skönt att komma bort från all stress här i storstan.” ”Det kan ja förstå, sa Göran. Detta kanske kommer som en chock men vi har hittat din bästa vän Jessica Andersson mördad i förrgår.” Isabella fick inte fram några ord utan bara stirrade rakt in i Görans mörka ögon. Tillslut sa hon, ”det var därför hon inte svarat på in samtal och sms!” nu satt även Isabella i tårar och händerna framför ansiktet. ”Jag beklagar sorgen men om du vet någonting, så måste du berätta det för mig.” ”Kan du ge mig en sekund sa hon snyftande?” ”Ja, absolut.”

”Okej, sa Göran efter några minuter, hur väl kände du Jessica?” ”Hon var min bästa vän!!” Skrek hon, Göran nickade och frågade istället hur länge de hade känt varandra. ”Vi har känt varandra hela livet. Sen vi började förskolan. Vi berättade allt för varandra.” ”Berättade hon någon gång att hon blev hotat, förföljd eller liknade?” ”Nej aldrig, det hon har sagt det senaste halvåret är att hon mår så bra och var så lycklig i Pontus närhet. Vet Pontus om detta?” ”Ja han är misstänkt för mord men vi har ännu inte fått fram några bevis på att det är han än.” Sa Göran med bestämd min.

 

 

Det knackade på dörren och Göran ropade ”kom in”, dörren öppnades och är stod Maria. ”Hej, hur gick träffen med Isabella?” ”Bra, ännu en person i tårar bara. Hon visste inget mer än de vi inte redan vet.” ”Hur gick förhöret”. ”Samma här, inget nytt. Men när Erik tittade igenom hans telefonlista så kom det upp ett nummer som jag inte kände igen.” ”Jaha, och?” ”Pontus ringde de förra veckan och i sms:en står det att hon ville att de skulle ses.” ”En tjej till?” ”Ja, Michelle Blomgren heter hon. Vi har försökt ringa henne med vi får inget svar.” ”Har ni pratat med Pontus om det?” ”Nej ska vi göra de på en gång?” ”Visst, jag ska bara hämta lite mer kaffe. Gå du före.”

 

”Klockan är 14. 47 och förhör två med Pontus Engblad 21 år misstänkt för mordet på Jessica Andersson 18år. Vi har tittat igenom din telefonlista och ser ett nummer som kommer från en så kallad Michelle Blomgren.” ”Jaha, okej” sa Pontus oberört. ”Vem är hon?” ”Mitt ex.” ”ditt ex?” ”ja, eller min andra flickvän.” ”Din andra flickvän? Jessica och Michelle? Vet dem om varandra?” ”Tror inte de” ”så du har alltså varit otrogen mot dem båda?” ”Nja, eller asså, ja typ.” ”Så Michelle vet ingenting om vad som har hänt?” ”Nej.”

”När sågs ni senast?” ”i fredags tror ja.” ”Vad gjorde ni då?” ”Vi fikade på stan sen skulle hon åka till några vänner på kvällen. Det var inte mer än de.”

 

Göran svängde in och parkerade vid delfinens avdelning. De sista veckorna av sommarlovet skulle hela stora dagisgänget få vara på delfinen för att de skulle renoveras på bläckfisken. Han gick in genom den färgglada dörren och möttes upp av att Maja sprang emot honom. ”Pappa!” ”Hej gumman, har du haft det bra idag?” ”Ja, vi har sprungit i vattenspridaren på gården. Det var jättekul!” ”Vad bra. Ska vi åka hem nu då? Pappa är jättetrött efter en lång dag på jobbet.” ”Vad jobbar du med nu igen” frågade Maja. ”Polis”, ”just det, sa hon och skrattade. Har du tagit fast någon tjuv idag då?” ”Nej”, sa Göran och skrattade. Tänk vad hon har vuxit tänkte Göran när han packade ner hennes kläder från torkstället. Till hösten börjar hon förskolan. ”Hejdå ropade de båda två till personalen som var kvar. Ses imorgon!!”

 

 

Kapitel 6

 

”Okej hörni, dags för morgonmöte!” Sa Maria. Frallor och kaffe var framdukat på det stora bordet i samlingssalen. ”Varsågoda ta för er.” ”Okej så vad vet vi?” sa Göran.

”Jessica Andersson arton år hittas mördad i skogen vid Glämtsjön i lördag förmiddag i en grop täckt med löv och mossa utav Lars Wallin, även granne till offret.” sa Maria.  ”Knivhuggen med 12 hugg i magen och därmed dog direkt. Hon hade även sömnmedel i kroppen som mördaren gett henne antagligen för att ta ut henne genom huset under tiden Pontus låg och sov. “sa Erik ”Hennes bästa kompis Isabella är i chocktillstånd, lika väl hennes familj, men ingen kan tänka sig någon anledning att vilja mörda Jessica.”

”När vi var i Pontus hus igår, insåg vi att fönstret på övervåningen var öppet, och att det stod en stege lutad mot husets baksida” sa Louise. ”Mördaren kan alltså ha tagit sig in igenom fönstret?” Sa Göran rakt ut. ”Ja, det är en tanke. Vi har tittat fingeravtryck på både fönsterkarmen och på stegen men vi får inte svar förens i morgon bitti vems avtryck det är.” sa sedan Mats

”Okej, bra, då vet vi lite mer”, sa Erik nöjt.

”En sak till, sa Göran innan det var dags att gå tillbaka till det vanliga arbetet, på tal om Pontus, vi har inga bevis på att det är han som mördat Jessica, ska vi låta honom gå eller vänta tills imorgon då vi får svar på vems fingeravtryck det var på fönsterkarmen och stegen? Vad tycker ni?” ”Jag tycker att han ska vara kvar så får vi se imorgon sa Maria, ”jag håller med”, sa Erik. ”Då bestämmer vi det, bra!!”

 

Maria knackade på Görans kontor och klev in igenom dörren, ”du jag tänkte åka och träffa Lars Wallin igen, följer du med eller jobba vidare med pappersarbetet?” ”Det är mycket som måste göras här. Klarar du dig själv?” ”Jadå, vi ses i eftermiddag.”

 

”Hej, Maria från polisen, kan ja komma in?” ”Javisst, svarade Lars glatt.” Milton låg i sin säng och nästan sov när Maria klev in och tog av sig skorna. ”Hej, du” sa hon och sträckte fram handen för att hälsa. Milton började då vifta på svansen, han såg så glad ut, tänkte hon för sig själv. ”Vill du ha något frågade Lars som satt och tittade nyfiket på mötet mellan Milton och Maria. Han gillar nya människor”, sa han och skrattade. ”Ja, ett glas vatten skulle sitta fint. Maria reste sig upp och tog emot glaset. Ska vi sätta oss i vardagsrummet?”

”Okej, jag vill egentligen bara veta när ungefär du såg Jessica den kvällen hon mördades.”

”Oj, jag har ganska dåligt minne men jag tror det var någon gång mellan nio-tio på kvällen.” ”Är du säker?” frågade Maria och antecknade i sitt block med små rosa och lila fjärilar på. ”Ja, ganska så säker.” ”Du sa att hon gick tillsammans med en kille?” ”Just precis.” ”Har du sett honom förut?” Maria lade fram en blid på Pontus framför Lars och tittade upp. ”Ja, han har jag sett några gånger ja.” ”Har du sett honom tillsammans med någon annan tjej också” ”Inte vad jag minns.” ”Men du har sett honom tidigare?” ”Ja, absolut, han har varit hos Jessica många gånger och lika så hon har varit hos honom. Jag brukar alltid gå samma runda med Milton på kvällarna och så brukar ja se dem i trädgården, de brukar grilla och sitta tillsammans i filtar och mysa. Usch vad hemskt att hon inte lever mer.” ”Ja, verkligen lade maria till. Tack för samtalet sa maria och reste sig, hon ställde glaset på diskbänken och tog på sig en jeansjacka. Ha det så bra, vi ses”, sa Maria och stängde dörren.

Kapitel 7

 

”Alla samlas i samlingssalen nu, ropade Erik, alla gjorde som han sa och så började han. Vi vet nu vems fingeravtryck det var. DNA visar på att det är Michelle Blomgrens fingeravtryck på stegen och fönsterkarmen.” ”Michelle??” sa Göran och Maria förvånat. Alla satt som frågetecken runt bordet. ”Vi måste ta in henne på en gång, ropade Göran. Louise kan du plocka fram adressen?” ”Ja, de ska bli. “sa Louise. ”Maria kom, vi tar polisbilen. Kör fram den på gårdsplan så kommer ja om någon minut.” sa Göran. ”Okej.” sa hon och gick ner för trapporna.

”Tack så mycket” sa Göran till Louise och sprang ner för trapporna ner till huvudentrén. Maria satt redan i bilen, blåljuset var på och nu var pulsen i hundratio.

”Michelle måste ha vetat om Pontus och Jessica på något sett”, sa Göran samtidigt som han knappade in Skomakargränd 44A på GPS: en.

 

De var framme och hoppade ut ur bilen. De ryckte upp handtaget och stormade in. ”Polis polis!!” Ropade Göran och Maria i mun på varandra. ”Vad är det frågan om?” Skrek en kvinna som rusade in från vardagsrummet. ”Är Michelle hemma?” ”Ja hon är på sitt rum i källaren. Vad är det som pågår” sa hon nu igen. ”Är du Michelles mamma? ”Ja”, sa hon med skräcken i blicken. ”Michelle är misstänkt för mord på Jessica Andersson som mördades fredagskväll.” ”Du milde” sa hon och blev röd i ansiktet.

Strax efter kom Göran upp från källaren med Michelle i handbojorna. ”Bra, då åker vi på en gång.” ”Förlåt mamma” var det sista Michelle sa innan hon lämnade huset.

 

”Klockan är 09.25 och förhör med Michelle Blomgren 20år misstänkt för mordet på Jessica Andersson 18 år. Vad gjorde du kvällen/natten till lördag?” ”Jag var med ett par klasskompisar från nian. Tjejmiddag hos mig.” ”Vad gjorde ni?” ”Vi åt gott, spelade kubb åt lite till, tittade på film, sådant man gör på en tjejmiddag.”

”Hur mycket alkohol var det inblandat?” ”En del. Jag drack inte mer än tre glas vin och en klunk whisky.”

”Vi har hittat dina fingeravtryck på en stege och fönsterkarmen till fönstret på övervåningen hos Pontus Engblad är det något som verkar bekant fortsatte Göran. Nu blev hon tyst. Nåå?” Göran väntade o väntade på att den blonda blåögda tonåringen skulle svara.

”Jag och Pontus har varit tillsammans i tre år och plötsligt en dag råkade jag se ett sms och upptäckte att han har skrivit med en annan tjej de senaste månaderna och då blev jag ledsen”. ”När insåg du detta?” ”I måndags när vi sågs. Vi har hemma hos mig och han var på toa. Det plingade plötsligt till i hans telefon och jag tittade vem det var ifrån. Det stod älsklingen med stora bokstäver, det var då jag fick reda på att han var otrogen.”

”Varför berättade du inte för Pontus att du visste?” ”För att. Äsch ja vet faktiskt inte.” ”Är det du som mördat Jessica Andersson?” Det blev tyst igen och till sist sa hon. ”Det var inte meningen att de skulle gå så långt. Jag var bara så arg på Pontus för att han gått bakom ryggen på mig.” ”Det här med sömnmedlet?” ”Sömnmedel?” sa Michelle förvånat. ”Vi har hittat sömnmedel i Jessicas blod. Är det ingenting som du känner till?” ”Nej, sa hon bestämt”. ”Okej, vi får prata med hennes familj sen och berätta vad som hänt. ”

Det knackade på dörren intill förhörsrummet. Göran fick fram och öppnade, där stod Erik med ett paper i handen, ”vi har även hittat Michelles fingeravtryck på kniven och inne i Pontus hus. Det är hon som är mördaren.” sa Erik.

Kapitel 8

 

”Du måste skämta utbrast Micke när han och resten av familjen fick höra anledningen till mordet på deras dotter. Vi hade igen aning om detta.” ”Vi har även hittat sömnmedel i hennes blod, vet ni varför?”

”Ja, Jessica hade extremt svårt att sova om nätterna. Så hon skulle ta sömnmedel varannan kväll.” sa Mona.

”Det förklarar saken. Michelle visste att Jessica hade sömnbesvär och att hon åt medicin. När hon var som mest livlös hade hon tagit sig in i Pontus hus och dragit ut henne under tiden Pontus sov. Lagt henne i skogen och väntat tills hon vaknat, då hade hon sagt allt som hon visste och sedan direkt satt kniven i hennes mage.” Maria nickade på huvudet. ”Det stämmer in på vad vi har arbetat med. Då är fallet löst.” sa Maria med bestämd min.

 

Michelle dömdes sedan villkorlig dom och det hölls en begravning för Jessica Andersson.