Den förvunna sonen! av Annie Johansson Dahl

’’Kommer du min vän? Vi måste gå tillbaka till stugan.’’

Detektiven Filip och hans medhjälpare Alva gick tillbaka till sin sommar stuga i skogen. Dom gick sin vanliga väg som var förbi en massa träd, som var ganska tråkiga. Dom hade bruna stora löv och en ganska smal stam. Dom fick vid en lång grusväg som dom gick för att komma till stugan. Dom gick förbi ett mörkt ställe då Alva sa:

’’Vad mörkt det var här.’’

’’ Ja, det var det.’’

Dom stannade till och hörde ett skrik blandat med något annat ljud. Filip och Alva sprang igenom skogen för att kolla vad det var som hände. När det två vännerna kom till en äng och mitt på ängen fanns det ett träd som var dött. Dom kollade sig omkring, det enda dom såg just nu i mörkret var gräset som vajade med vinden och trädet som var helt dött.

’’Vilka är ni?’’ sa en röst bortom ängen.

Dom kollade ut igenom ängen rakt fram

’’Jo, jag är detektiven Filip och med mig har jag min medhjälpare Alva’’

”Försvinn”, sa rösten argt till Filip och Alva.

’’Förlåt oss men vi hörde något ljud härifrån vet ni vad det var?’’ frågade Alva men rädd röst.

Det blev tyst en stund man hörde hur vinden blåste i gräset. Men helt plötsligt hörde man ett hundskall ute i skogen. Det kom närmare och närmare Filip och Alva.

’’Vart är den?’’ skrek Alva.

’’Jag vet inte men det är bäst att vi går!’’ sa Filip.  Dom gick därifrån innan dom ens såg vad det var som lät.

 

Nästa morgon vaknade Filip upp av att telefonen ringde.

’’Det är till dig’’, sa Alva.

Filip gick upp ur sin gamla säng som gnisslade när han gick upp.

’’Ja, det är detektiven Filip du pratar med vad behöver du hjälp med?’’

Han hörde rösten i telefonen och personen lät ganska stressad.

’’Hej det är så här att min son har varit borta nu i några månader och min dotter har inte kommit hem sen igår kväll’’  

’’Okej, vet du exakt när din son försvann?’’

’’Nej men han har varit borta i 5 månader nu.’’

’’Okej… När gick din dotter hemifrån igår kväll?’’

’’Hon gick ungefär vid elva tiden.’’

’’Så hon har varit borta under ett dygn alltså.’’

’’Ja, och jag har inte hört något ifrån henne inte sms eller samtal inget alls.’’

’’Okej, jag ska kolla upp det här.’’

’’Tack så mycket’’ Sa telefonrösten och la på.

 Alva kom in i rummet.

’’Vem var det? och vad har hänt?’’

’’Det var en mamma som ville ha hjälp att hitta sina barn en son som har varit borta i 5 månader och en dotter som har varit borta i ett dygn’’

 De satte sig vid köksbordet och åt sin vanliga frukost som bestod av två ostmackor och ett glas mjölk eller vatten. De pratade om vad dom skulle göra för att hitta pojken och dottern sedan reste de sig upp när dom hade pratat färdigt.

Dom satt nu i sin bil på väg till ängen där de var igår. När Filip och Alva var framme så gick Alva ut ur bilen och gick ut till det döda trädet som var mitt på ängen vid det gröna gräset. Filip satt kvar i bilen och kollade när Alva tittade runt om ängen men helt plötsligt såg han henne falla ner till gräset.

Filip hoppade ur bilen och sprang så snabbt han kunde till henne. Filip var bara 18 år och Alva 17 år, hon kunde ju inte dö nu hon har du ett helt liv framför sig. Men när han kom fram så hörde han Alva bara skratta lite.

’’Du gick på det?’’ ,sa Alva.

Filip blev lite arg och vände sig om för att inte visa sitt ansikte att han var sur. När han vände sig om såg han något blekt i det höga gräset. Filip gick närmare och så spände han sina ögon av rädsla.

 

Det var dottern som hade varit borta i två dygn nu. Alva reste sig upp och gick till Filip och klappade han på ryggen. ’’Vad är det?’’

Filip var helt tyst. Alva tittade ner och såg den döda kroppen på den försvunna dottern. Dom tittade ett tag på den och såg några märken på ansiktet och på kläderna. Dom undrade verkligen hur hon kunde ha märken när hon hade blivit mördad av en person.

Alva slutade klappa Filip på ryggen och gick tillbaka till bilen. Filip stod kvar och tittade sig omkring. Han tänkte för mycket på hur hon kunde ha märken som om dottern hade blivit mördad av en person. När dom satt i bilen på väg till stan pratade om lite om kroppen och märkena i ansiktet och på kroppen. Vad de skulle göra i stan, det var att dom skulle träffa mamman som hade förlorat sin dotter och letar efter sin försvunna son.

När dom kom innanför dörren hos mamman pratade dom väldigt länge om dom två barnen. Dottern var bara 17 år och hette Astrid och pojken var 15 år och hette William men kallades för Wille. Filip berättade då att dom hade hittat hennes dotter död på en äng. Sonen vet dom inte vart han är men dottern hade tydligen inte blivit mördad av en människa det var något annat väsen eller djur som hade dödat henne. Alva visste inte riktigt om det var mord eller bara att ett väsen eller djur hade dödat henne.

 

Nu satt dom och kollade igenom massa papper och sånt för att få reda på mer. Alva hade tagit kort på kroppen. Filip spände ögonen när han fick se ett kort. I bakgrunden såg man något djur som ögonen lös på bland träden.  Dom studerade kortet väldigt länge för att få veta vad det var för djur som stod där i skogen.

 

Efter 2 veckor så hade dom allt dom behövde för att hitta djuret och mäniskan som hade dödat dottern. Dom hade hämtat kroppen och lämnat den på ett bårhus. Dom visste att mördaren var en pojke men inte vilken ålder än. Dom var just nu ute på ängen och letade efter där djuret och pojken som levde ute i skogen. De hade inte sett något på kvällen när dom var där senast men nu var det ljust mitt på dagen så Alva gick runt i skogen och Filip gick på ängen.

 

Alva kom springades till Filip och bakom henne kom det en varg med stora huggtänder. Dom där tänderna på vargen såg ut som dom som var på dotterns kropp. Det var den vargen som hade dödat henne så Filip tog upp sin mobil och ringde till några djurfångare. Dom kom på några minuter och tog fast vargen i ett nät och dom skulle döda den för den ansågs vara för farlig för att åka till en djurpark. Så dom dödade vargen. Då hörde dom en röst som skrek.

’’Nej Bob!’’

Det var en pojke som såg ut som Wille. Det var den förvunna sonen som kom dit. Alva och Filip gick till Wille och tog med honom till vargen. Dom sa då att det var bäst för både för WIllle och för vargen som hette Bob. Och så tog dom med sig den ledsna sonen hem till sin mamma. Filip pratade med mamman om att sonen hade dödat sin syster med hjälp av en varg som han hade hittat i skogen och dom var bra vänner dom två men dom var tvungna att ta livet på vargen. Så sonen fick inte något straff för det men han var hemma nu och det var det viktiga just nu för mamman.

 

Nu hade Filip och Alva löst ännu ett mord och det var det enda mordet dom hade att göra på sommaren. Sen började dom på gymnasiet båda två efter sommaren. Dom fick också veta innan dom gick från mammans hus att pojken hade dödat sin syster på grund av att han hatade henne.