Kapitel 1
Det var en härlig och stillsam sommarmorgon, vattnet glänste
i den strålande solen. Milton älskade att vara ute och leta efter godis som Lars
hade gömt i små hål i träden. Plötsligt drog han häftigt i kopplet, rusade in i
skogen och började skälla. Han gick efter in i den lilla dungen som låg precis
intill havskanten. Havets vågor slog mot stenarna och bland buskar och snår såg
han nu att Milton grävde i jorden. Han sa med hes röst ”Milton, bort därifrån”
Han tog tag i selen och drog bort honom, då såg han plötsligt ett lik.
Bland löv och jord såg han Jessica död, med vidöppna ögon
låg hon som förstelnad och det gula linnet var inte längre gult utan blodigt
och jordigt. ”vad i helvete” sa han högt. Milton satt nu fint vid husses ben
och gnällde. Även han visste att det inte var något bra som hade inträffat.
Lars tog upp mobilen och slog 112. Men tårar i halsen sa han ”hej” men en
väldigt svag röst, han darrade på handen och viste inte vad han skulle ta
vägen. ”Du har kommit till polisen, vad är det som hänt…? Okej, vi kommer på en
gång” sa kvinnan på andra sidan.
En kort stund senare
hörde han signalen från polisbilen och Milton började nu skälla igen.
De klev ut ur den nu blå blinkade bilen och gick i snabb
takt fram till Lars. ”Maria, jag kallar på förstärkning!!” ropade en man som
såg ut att vara förberedd att gräva i jorden, för att han bar en vit rock och hade
både munskydd och handskar i handen. ”ja gör de” ropade hon som kallade sig för
Maria.
Kapitel
2och det lukatade ´´´havskanten, havets
vågor slog mot stenarena ad han skulle ta vägen. "."n stod
bhhbcbcbcbcb b b b b b b b b
”Varsågod Göran, ta en bit tårta”. Tårtan såg frestande ut,
full med jordgubbar och grädde, hans favorit. Han tog en stor bit och satte sig
runt bordet i trädgården. Han gick barfota trots att de var i slutet på
september. Solen sken och fåglarna samlades snabbt för att fightas som en liten
tårtbit någon tappat på gräset.
”Kaffe?” frågade Juliette med kaffebryggaren i högsta hugg. ”ja,
gärna” sa Göran med munnen full av tårta. ”Och nu tycker jag att vi sjunger för
vårt födelsedagsbarn” alla ställde sig upp runt bordet och Jonnas yngre syster
tyckte det nog var roligast för hon stod på bordet med lite hjälp av mamma
Juliette och tog ifrån tårna. ”hipp hipp hurra hurra hurra hurra” skrek alla i
mun på varandra.
Plötsligt kände Göran att de vibrerade i fickan på hans
jeans och tog upp den gamla iphonen och såg på display att de var från jobbet.
”ursäkta men jag måste ta detta. Ja de är Göran? Okej, vart? Jag kommer på en
gång. ”Ursäkta men jag måste kila, det har hänt en ska på jobbet” ”okej, men de
var roligt att du kom” sa den nyblivna fjortonåringen ”och tack för parfymen.”
”det var så lite så, vi ses!”
”Åh, vad bra att du kunde komma så snabbt”, sa maria till Göran
när hon såg att det var han som klev ur den grå Volvon, ”ja, det var kalas hos
min närmsta vän, bara nått kvarter härifrån, hans dotter fyllde år. Vad är det
som har hänt?” Maria pekade nu på det avspärrade området där de redan hade
plockat upp kroppen. ”en ung student, troligtvis mördad” “ajdå” sa Göran, vem,
hittade henne?” ”Lars Wallin, han står där borta”, sa hon och pekade mot mannen
i vit jacka och den svarta hunden som satt tätt intill hans ben.
”Hej, Göran Olsson heter jag”, sa han och visade sin
polislegitimation. Det var du som hittade kvinnan?” ”ja, min hund Milton här,
sprang in i skogen och såg henne, antagligen kände hann lukten, och så började
han gräva o nosa” sa han med svag röst. Man såg att de glänste i hans ögon men
ville inte visa att han hade gråtit, ”kände du kvinnan väl?” nej inte direkt,
sa Lars ”men vi bor grannar. De flyttade in för ca ett halvår sen men jag har
inte pratat med henne så mycket”. ”Okej, har du sett henne i närheten det senaste
dygnet?” ”ja, igår kväll”? ”Igår kväll”? Göran lät nu förvånad. ”Vart såg du
henne”? ”Jag gick min vanliga kvällsrunda och jag mötte henne på vägen”.
”Okej, tack så mycket för all hjälp Lars, här ta mitt kort
så får du höra av dig om det är något du ser eller kommer på”. ”Okej”, tack sa
Lars och gick, med hunden i kopplet.
”Göran och Maria! kom hit” ropade Erik som just skulle köra
kroppen till obduktionen. ”I nuläget vet vi att Jessica var arton år gammal och
knivhuggen. Det var en kökskniv och de ligger nu i en påse, här kolla!” ”Mördaren
lämnade alltså vapnet på mordplatsen?” ”Ja.” ”En sak till, när vi kom hit så
låg kroppen gömd i en grop täckt med löv och mossa. Om inte hunden hade grävt
med tassarna och fått syn på något skulle hon nog inte vara hittade än” ”Mördaren
ville alltså inte att vi skulle hitta henne än!?” ”Jag vet inte de är en bra
fråga.” svarade Maria kort.
”Men ska vi göra så
att vi åker till familjen och berättar hur det ligger till?” ”De låter bra. I
hörs sen på stationen!” Ropade han till Erik och Louise, som också var med.
”Vi tar din bil” sa Maria och öppnade dörren till den grå bilen.
De kom fram till adressen som de tidigare fått av Lars Wallin. Näckrosgatan 9 stod
det på brevlådan och de klev ut ur bilen. Solen sken och himmelen var klarblå.
De gick runt det stora gula huset och såg att mamman och en yngre syster satt
runt ett bord i trädgården. Kaffetermosen och bullfatet stod placerat på en
rosa duken med blommor. ”Hej vi kommer från polisen” sa Göran och då vände sig
mamman om och såg dem rakt i ansiktet. ”Mona heter jag är det något som har
hänt.” ”Är det här hela familjen eller finns det någon mer familjemedlem?”
frågade Maria och tittade på klockan. ”Pappa, polisen är här” ropade den yngre
dottern. Han kom ut rusande från köket och hade med sig ännu ett fat denna nu
med ballerina kakor.
”Vi vill att ni sätter er ner och lyssnar” ”men vad är det
som har hänt” sa Mona nu upprört. ”Det är så här att er dotter Jessica tyvärr
har gått bort i natt”. ”Vad är de du
säger!?” skrek mona högt. Vi beklagar sorgen. ”Hon hittade mördad nu runt lunch
tid”. Nu började även den yngre dottern gråta och satte sig i pappa Mickes knä.
”Vi beklagar verkligen sorgen och vi vill gärna prata med
er. Vi kan höras senare ikväll efter att detta har fått lägga sig och så?” ”Det
blir bra sa Micke med en kraftfull röst.” ”Ni kan ta mitt kort om det är något
innan dess. Tack så länge.”
De gick runt hörnet till bilden och nu hörde de skrik och
ett brak. Det var säkert bordet som åkte i backen. Nu hörde de även grova
svordomar från de alla tre.
”Usch vilken obehaglig känsla” sa Maria och stängde
bildrören.
Kapitel 3
Det ringde på Marias mobil. ”Hallå? Hej Erik, åh, vad bra vi
åker dit direkt, vi hörs.”
”Vad sa han?” sa Göran och svängde av motorvägen, ”de har
hittat hennes pojkväns adress hem, så vi åker dit nu på en på en gång.” ”Okej vad
bra. Vad hette han nu igen”, frågade Göran och svängde in på en liten gata med
stora lönnträd på vardera sida.
”Pontus Engblad. Börjar du få
dåligt minne redan vid 35års ålder?” Sa maria och skrattade. ”Hahaha, kanske de,
”sa Göran tillbaka och kliade sig i ögat under de svara glasögonen.
De knackade på, men fick inget
svar, de knackade igen och igen. De kände på dörrhandtaget, det var öppet. ”Gå
in” sa Göran till Maria. De möttes upp av en stor hög med kläder och till
vänster låg ett litet kök med ett bord och två stolar. De gick längre in och
hörde plötsligt en snarkning. ”hallå” han rörde sig inte ur fläcken. De gick in
i vardagsrummet och såg en ung lättklädd student liggandes i den röd-bruna
soffan, hans hår var rufsigt och det låg ölburkar och cigarettpaket lite överallt.
Maria försökte nu väcka en unge
studenten genom att röra lätt vis hans sida, ”hallå? Pontus?” Han vaknade med
ett ryck. ”vaa, lika är ni?” ”Vi kommer från polisen”, sa Göran med en mörk
blick. Han såg yrvaken ut. ”Ska jag hämta ett glas vatten åt dig så kan vi
prata sen?” undrade Maria, ”ja visst köket ligger ditåt” och pekande mot
hallen.
Hon kom strax tillbaka med ett
glas. ”Göran heter jag och jag är polis och det är Maria och hon jobbar också
som polis.” Han tänkte att han måste vara tydligt eftersom att han var nästan säker
på att Pontus var bakis efter gårdagen. ”Hur var gårdagen?” Frågade Maria. ”Vad
är de frågan om egentligen?” ”Svara bara på frågan!” Sa Göran med nu lite
förbannad ton. ”Okej okej chilla läget Mr. Polis” sa Pontus och tog en klunk av
vattnet.
”Jag och Jessica, var tusan är Jessica??”
Sa han snabbt. ”Vart är hon.” Maria fortsatte, ”du och Jessica ja vad gjorde
ni?” ”Ja vi gick på stan och åt igår, runt lunchtid sen gick vi hem och va
hemma hela kvällen kollade på film åt lite igen och myste.” ”Hur länge har ni
varit tillsammans?” ”1månader vi firade de igår hurså?” Sa Pontus oroande. ”Betedde
sig hon konstigt igår kväll?” ”Nej, de var som vanligt.” ”Sov hon här?” ”Jaa,
eller nja, jag vet inte?” ”Vad menar du med att du inte vet?” ”ja, jag vaknade
nyss av två poliser och hon var här igår kväll när jag somnade, men jag fattar
inte varför hon inte är här nu.”
”Det är såhär att Jessica hittades
mörad i förmiddags i skogen vid Glämtsjön.
”Vaa? Vad i helvete säger du??” ”Det
är sant och om du vet någonting måste du säga de till oss nu.” ”Men jag vet
ingenting mer än de jag har sagt.” ”Vet du någon som var ute efter henne?” ”Nej!
har jag sagt” sa han nu i tårar. ”Vet Isabella om detta?” ”Vem är Isabella?”
Frågade Maria. ”Det var hennes bästa kompis.” ”Nej, vi har bara pratat med
hennes familj än så länge. Men vi har beslutit om att du kommer bli anhållen
för mordet på Jessica Andersson.” ”Men de var ju inte ja!” Sa han argt. ”Vi har
ännu inga bevis för att de inte var du så du får följa med in till
polisstationen.”
När de kom till stationen så var
de första de möttes upp var Erik som hade fått ännu mer information om mordet.
Maria och Göran följde efter Erik in på hans kontor. Han hade en mapp med massa
bilder både på offret, mordplatsen och på mordvapnet. ”Kniven var en helt
vanlig kökskniv köpt på IKEA. Så de var inget konstigt med det. ”Det finns
fingeravtryck på kniven med det får vi reda på om några dagar sa Erik. Jessica
bar inte heller någon mobil.” ”Den måste vara hos Pontus” sa Göran.
Kan inte Louise och Mats åka till
Pontus hus och titta lite mer, så åker vi till familjen och pratar med dem.?”
sa Maria
”De låter bra. Vi ska försöka
fiska fram mer information under tiden ni är borta” sa Erik ”Toppen!! Vi hörs, hej.”
Kapitel 4
Väckarklockan ringde sitt härska
läte, Göran tittade på de röda siffrorna som blinkade 07.00. Han tog på sig sina
tofflor och gick ner till köket, satte på kaffe och kollade ut genom fönstret.
Det regnade. Nu är sommaren slut tänkte han under tiden han satte två
brödskivor i rosten.
Det plingade till och han vände
sig snabbt om, ett sms från Maria. ”Du får åka till familjen Andersson själv,
min son är sjuk, så jag kommer efter lunch.” Han knappade tillbaka, ”okej vi
ses.”
De små siffrorna visade nu 09.58
på den lilla displayen bakom ratten. Han svängde in på Näckrosgatan och
parkerade bilden på uppfarten. Det stod även en annan bil där som han inte sett
stod där igår.
Han knackade på, och det var Micke
som öppnade. ”Hej sa han med nedstämd blick. Kom in. Vill du ha kaffe?” ”Nej de
är bra tack” sa han och tog av sig skorna. Micke visade honom in i
vardagsrummet. ”Mina svärföräldrar är här också” sa han och satte sig i soffan.
Alla var samlade runt
vardagsrumsbordet och de hade näsdukar i händerna allihop. ”Som sagt jag
beklagar sorgen men vi måste få prat mer er om detta.” ”Har ni hittat mördaren
än” sa den yngre dottern. Hon hade det bruna håret i en fläta längs ena sidan
och sen svart klänning på sig, även fast det spöregnade ute var värmen ännu
inte borta. ”Nej tyvärr.” Sa Göran med kall ton.
”Nå, när såg ni henne senast?” ”I
förrgår runt lunchtid, hon skulle iväg med Pontus till stan och sedan skulle de
hem till honom.”
”Vet ni om det var någon som var
ute efter henne? Hur var hon innan hon gick?” ”Hon var som vanligt. Ingenting
var annorlunda. Jag fattar inte varför någon ville mörda henne” sa Mona.
”Jag förstår. Hade Jessica en
dator som vi kan få titta lite på?” ”Ja den står i hennes rum, jag kan gå och
hämta den”, sa Micke och gick snabbt därifrån. ”Till sist vet ni hur jag kan få
tag på Isabella? sa Göran. ”Isabella?” sa den yngre dottern som hette Sofie, ”ja,
vi vill gärna prata med henne.” ”Hon är på Västkusten med hennes familj över
helgen men de kommer hem imorgon” sa Sofie. ”Stella, min bästa vän är Isabellas
lillasyster, vänta lite, jag kan se om jag har hennes nummer”, sa hon och gick
ner för trappen. Efter någon sekund kom hon tillbaka och gav en lapp med 10 små
siffror nedskrivna. ”Tack sa Göran och tog på sig skorna, om ni kommer på något
eller har några frågor är det bara att ringa.” ”Bra!” sa Micke och stängde
dörren bakom honom.
När Göran kom tillbaka till
stationen såg han att Maria satt på kontoret framför datorn. ”Hej, hur mår Lill
killen?” ”Han har feber och hostar, men Fredrik är hemma med honom nu. Hur gick
det hos Anderssons?” ”Jo det gick bra, vi fick med oss hennes dator och
Isabellas mobilnummer. Isabellas familj kommer hem från Västkusten imorgon så
vi kan väl söka upp henne så fort som möjligt?” ”Låter bra, sa Maria med ett
leende.
Jag ska ha förhör med Pontus
klockan 14.00. Louise och Mats har åkt tillbaka till Pontus lägenhet och
undersöker den.”
”Okej bra. Jag går till Erik och
tittar om det finns något intressant i datorn. Ses.”
”Klockan är 14.00 och förhör med Pontus
Engblad 21år misstänk för mordet på Jessica Andersson 18år” började maria förhöret.
”Vad gjorde ni två igår? Berätta
hela historien.”
”Ja, jag hämtade upp henne hemma
oss henne runt halv två, sen gick vi ner till stan för att äta lunch.” ”Var åt
ni”, avbröt Maria? ”Vi åt på Klassons.” Maria antecknade samtidigt som hon
tittade rakt in i Pontus blåa valpögon.
”Sen gick vi ner till sjön och åt
jordgubbar.” ”Var vad klockan då?” Runt fyra kanske, vet inte exakt. Sen gick
vid hem och kollade på film och myste, som jag sagt innan.” ”Och sen?” ”Vi
somnade kanske runt halv ett i soffan. ”Nu började han så smått snyfta till. ”Hade
hos sagt något om att hon kände sig hotad eller nått liknade?” ”Nej, jag förstår
inte att någon ville mörda henne.”
”Vi har hittat sömnmedel i hennes
kropp, så det är antagligen så att någon stoppat det i maten eller i drickan,
vad drack ni?” ”Jag drack en starköl och hon drack ett glas Rosé.”
”Okej, fönstret, har de varit
öppet hela natten?” ”Ja, tror de, det var så varmt igår kväll.” ”Okej, här med
avslutar jag förhöret”, sa hon och tryckte på avstängningsknappen. ”Vi återkommer
med mer info senare” sa Maria och gick ut genom dörren.
Kapitel
5
”Ja, hallå, det är Bella.” ”Ja
hej, jag heter Göran och kommer från polisen är det Isabella Johansson jag
pratar med?” ”Ja, vad är det som har hänt?” rösten lät oroande. ”Jag vill gärna
träffa dig och prata lite. Ska vi säga runt lunch vid hamnen?” ”Okej”, sa Isabella
med tyst röst. ”Hej, så länge.” sa Göran och la på telefonen.
”Hej”, sa Göran och tog i hand. ”Hej”,
sa Isabella. ”Nu kanske du undrar varför i all världen jag vill prata med dig?”
”Ja”, sa hon med ett litet skratt. ”Jag har hört att du har varit på Västkusten!”
”Ja vi har släkt där, det är så skönt att komma bort från all stress här i
storstan.” ”Det kan ja förstå, sa Göran. Detta kanske kommer som en chock men
vi har hittat din bästa vän Jessica Andersson mördad i förrgår.” Isabella fick
inte fram några ord utan bara stirrade rakt in i Görans mörka ögon. Tillslut sa
hon, ”det var därför hon inte svarat på in samtal och sms!” nu satt även Isabella
i tårar och händerna framför ansiktet. ”Jag beklagar sorgen men om du vet
någonting, så måste du berätta det för mig.” ”Kan du ge mig en sekund sa hon
snyftande?” ”Ja, absolut.”
”Okej, sa Göran efter några
minuter, hur väl kände du Jessica?” ”Hon var min bästa vän!!” Skrek hon, Göran
nickade och frågade istället hur länge de hade känt varandra. ”Vi har känt
varandra hela livet. Sen vi började förskolan. Vi berättade allt för varandra.”
”Berättade hon någon gång att hon blev hotat, förföljd eller liknade?” ”Nej
aldrig, det hon har sagt det senaste halvåret är att hon mår så bra och var så lycklig
i Pontus närhet. Vet Pontus om detta?” ”Ja han är misstänkt för mord men vi har
ännu inte fått fram några bevis på att det är han än.” Sa Göran med bestämd
min.
Det knackade på dörren och Göran
ropade ”kom in”, dörren öppnades och är stod Maria. ”Hej, hur gick träffen med Isabella?”
”Bra, ännu en person i tårar bara. Hon visste inget mer än de vi inte redan
vet.” ”Hur gick förhöret”. ”Samma här, inget nytt. Men när Erik tittade igenom
hans telefonlista så kom det upp ett nummer som jag inte kände igen.” ”Jaha,
och?” ”Pontus ringde de förra veckan och i sms:en står det att hon ville att de
skulle ses.” ”En tjej till?” ”Ja, Michelle Blomgren heter hon. Vi har försökt
ringa henne med vi får inget svar.” ”Har ni pratat med Pontus om det?” ”Nej ska
vi göra de på en gång?” ”Visst, jag ska bara hämta lite mer kaffe. Gå du före.”
”Klockan är 14. 47 och förhör två
med Pontus Engblad 21 år misstänkt för mordet på Jessica Andersson 18år. Vi har
tittat igenom din telefonlista och ser ett nummer som kommer från en så kallad Michelle
Blomgren.” ”Jaha, okej” sa Pontus oberört. ”Vem är hon?” ”Mitt ex.” ”ditt ex?” ”ja,
eller min andra flickvän.” ”Din andra flickvän? Jessica och Michelle? Vet dem om
varandra?” ”Tror inte de” ”så du har alltså varit otrogen mot dem båda?” ”Nja,
eller asså, ja typ.” ”Så Michelle vet ingenting om vad som har hänt?” ”Nej.”
”När sågs ni senast?” ”i fredags
tror ja.” ”Vad gjorde ni då?” ”Vi fikade på stan sen skulle hon åka till några
vänner på kvällen. Det var inte mer än de.”
Göran svängde in och parkerade vid
delfinens avdelning. De sista veckorna av sommarlovet skulle hela stora
dagisgänget få vara på delfinen för att de skulle renoveras på bläckfisken. Han
gick in genom den färgglada dörren och möttes upp av att Maja sprang emot
honom. ”Pappa!” ”Hej gumman, har du haft det bra idag?” ”Ja, vi har sprungit i
vattenspridaren på gården. Det var jättekul!” ”Vad bra. Ska vi åka hem nu då?
Pappa är jättetrött efter en lång dag på jobbet.” ”Vad jobbar du med nu igen”
frågade Maja. ”Polis”, ”just det, sa hon och skrattade. Har du tagit fast någon
tjuv idag då?” ”Nej”, sa Göran och skrattade. Tänk vad hon har vuxit tänkte Göran
när han packade ner hennes kläder från torkstället. Till hösten börjar hon
förskolan. ”Hejdå ropade de båda två till personalen som var kvar. Ses imorgon!!”
Kapitel
6
”Okej hörni, dags för morgonmöte!”
Sa Maria. Frallor och kaffe var framdukat på det stora bordet i samlingssalen. ”Varsågoda
ta för er.” ”Okej så vad vet vi?” sa Göran.
”Jessica Andersson arton år hittas
mördad i skogen vid Glämtsjön i lördag förmiddag i en grop täckt med löv och
mossa utav Lars Wallin, även granne till offret.” sa Maria. ”Knivhuggen med 12 hugg i magen och därmed
dog direkt. Hon hade även sömnmedel i kroppen som mördaren gett henne
antagligen för att ta ut henne genom huset under tiden Pontus låg och sov. “sa
Erik ”Hennes bästa kompis Isabella är i chocktillstånd, lika väl hennes familj,
men ingen kan tänka sig någon anledning att vilja mörda Jessica.”
”När vi var i Pontus hus igår,
insåg vi att fönstret på övervåningen var öppet, och att det stod en stege
lutad mot husets baksida” sa Louise. ”Mördaren kan alltså ha tagit sig in igenom
fönstret?” Sa Göran rakt ut. ”Ja, det är en tanke. Vi har tittat fingeravtryck
på både fönsterkarmen och på stegen men vi får inte svar förens i morgon bitti vems
avtryck det är.” sa sedan Mats
”Okej, bra, då vet vi lite mer”, sa
Erik nöjt.
”En sak till, sa Göran innan det
var dags att gå tillbaka till det vanliga arbetet, på tal om Pontus, vi har
inga bevis på att det är han som mördat Jessica, ska vi låta honom gå eller
vänta tills imorgon då vi får svar på vems fingeravtryck det var på
fönsterkarmen och stegen? Vad tycker ni?” ”Jag tycker att han ska vara kvar så
får vi se imorgon sa Maria, ”jag håller med”, sa Erik. ”Då bestämmer vi det,
bra!!”
Maria knackade på Görans kontor
och klev in igenom dörren, ”du jag tänkte åka och träffa Lars Wallin igen, följer
du med eller jobba vidare med pappersarbetet?” ”Det är mycket som måste göras
här. Klarar du dig själv?” ”Jadå, vi ses i eftermiddag.”
”Hej, Maria från polisen, kan ja
komma in?” ”Javisst, svarade Lars glatt.” Milton låg i sin säng och nästan sov
när Maria klev in och tog av sig skorna. ”Hej, du” sa hon och sträckte fram
handen för att hälsa. Milton började då vifta på svansen, han såg så glad ut,
tänkte hon för sig själv. ”Vill du ha något frågade Lars som satt och tittade
nyfiket på mötet mellan Milton och Maria. Han gillar nya människor”, sa han och
skrattade. ”Ja, ett glas vatten skulle sitta fint. Maria reste sig upp och tog
emot glaset. Ska vi sätta oss i vardagsrummet?”
”Okej, jag vill egentligen bara
veta när ungefär du såg Jessica den kvällen hon mördades.”
”Oj, jag har ganska dåligt minne
men jag tror det var någon gång mellan nio-tio på kvällen.” ”Är du säker?”
frågade Maria och antecknade i sitt block med små rosa och lila fjärilar på. ”Ja,
ganska så säker.” ”Du sa att hon gick tillsammans med en kille?” ”Just precis.”
”Har du sett honom förut?” Maria lade fram en blid på Pontus framför Lars och
tittade upp. ”Ja, han har jag sett några gånger ja.” ”Har du sett honom
tillsammans med någon annan tjej också” ”Inte vad jag minns.” ”Men du har sett
honom tidigare?” ”Ja, absolut, han har varit hos Jessica många gånger och lika
så hon har varit hos honom. Jag brukar alltid gå samma runda med Milton på
kvällarna och så brukar ja se dem i trädgården, de brukar grilla och sitta
tillsammans i filtar och mysa. Usch vad hemskt att hon inte lever mer.” ”Ja,
verkligen lade maria till. Tack för samtalet sa maria och reste sig, hon ställde
glaset på diskbänken och tog på sig en jeansjacka. Ha det så bra, vi ses”, sa Maria
och stängde dörren.
Kapitel
7
”Alla samlas i samlingssalen nu,
ropade Erik, alla gjorde som han sa och så började han. Vi vet nu vems
fingeravtryck det var. DNA visar på att det är Michelle Blomgrens fingeravtryck
på stegen och fönsterkarmen.” ”Michelle??” sa Göran och Maria förvånat. Alla
satt som frågetecken runt bordet. ”Vi måste ta in henne på en gång, ropade Göran.
Louise kan du plocka fram adressen?” ”Ja, de ska bli. “sa Louise. ”Maria kom,
vi tar polisbilen. Kör fram den på gårdsplan så kommer ja om någon minut.” sa
Göran. ”Okej.” sa hon och gick ner för trapporna.
”Tack så mycket” sa Göran till Louise
och sprang ner för trapporna ner till huvudentrén. Maria satt redan i bilen,
blåljuset var på och nu var pulsen i hundratio.
”Michelle måste ha vetat om Pontus
och Jessica på något sett”, sa Göran samtidigt som han knappade in Skomakargränd
44A på GPS: en.
De var framme och hoppade ut ur
bilen. De ryckte upp handtaget och stormade in. ”Polis polis!!” Ropade Göran
och Maria i mun på varandra. ”Vad är det frågan om?” Skrek en kvinna som rusade
in från vardagsrummet. ”Är Michelle hemma?” ”Ja hon är på sitt rum i källaren.
Vad är det som pågår” sa hon nu igen. ”Är du Michelles mamma? ”Ja”, sa hon med
skräcken i blicken. ”Michelle är misstänkt för mord på Jessica Andersson som mördades
fredagskväll.” ”Du milde” sa hon och blev röd i ansiktet.
Strax efter kom Göran upp från
källaren med Michelle i handbojorna. ”Bra, då åker vi på en gång.” ”Förlåt
mamma” var det sista Michelle sa innan hon lämnade huset.
”Klockan är 09.25 och förhör med Michelle
Blomgren 20år misstänkt för mordet på Jessica Andersson 18 år. Vad gjorde du kvällen/natten
till lördag?” ”Jag var med ett par klasskompisar från nian. Tjejmiddag hos mig.”
”Vad gjorde ni?” ”Vi åt gott, spelade kubb åt lite till, tittade på film,
sådant man gör på en tjejmiddag.”
”Hur mycket alkohol var det
inblandat?” ”En del. Jag drack inte mer än tre glas vin och en klunk whisky.”
”Vi har hittat dina fingeravtryck
på en stege och fönsterkarmen till fönstret på övervåningen hos Pontus Engblad
är det något som verkar bekant fortsatte Göran. Nu blev hon tyst. Nåå?” Göran väntade
o väntade på att den blonda blåögda tonåringen skulle svara.
”Jag och Pontus har varit
tillsammans i tre år och plötsligt en dag råkade jag se ett sms och upptäckte
att han har skrivit med en annan tjej de senaste månaderna och då blev jag
ledsen”. ”När insåg du detta?” ”I måndags när vi sågs. Vi har hemma hos mig och
han var på toa. Det plingade plötsligt till i hans telefon och jag tittade vem
det var ifrån. Det stod älsklingen med stora bokstäver, det var då jag fick
reda på att han var otrogen.”
”Varför berättade du inte för Pontus
att du visste?” ”För att. Äsch ja vet faktiskt inte.” ”Är det du som mördat Jessica
Andersson?” Det blev tyst igen och till sist sa hon. ”Det var inte meningen att
de skulle gå så långt. Jag var bara så arg på Pontus för att han gått bakom
ryggen på mig.” ”Det här med sömnmedlet?” ”Sömnmedel?” sa Michelle förvånat. ”Vi
har hittat sömnmedel i Jessicas blod. Är det ingenting som du känner till?” ”Nej,
sa hon bestämt”. ”Okej, vi får prata med hennes familj sen och berätta vad som
hänt. ”
Det knackade på dörren intill
förhörsrummet. Göran fick fram och öppnade, där stod Erik med ett paper i handen,
”vi har även hittat Michelles fingeravtryck på kniven och inne i Pontus hus.
Det är hon som är mördaren.” sa Erik.
Kapitel
8
”Du måste skämta utbrast Micke när
han och resten av familjen fick höra anledningen till mordet på deras dotter.
Vi hade igen aning om detta.” ”Vi har även hittat sömnmedel i hennes blod, vet
ni varför?”
”Ja, Jessica hade extremt svårt
att sova om nätterna. Så hon skulle ta sömnmedel varannan kväll.” sa Mona.
”Det förklarar saken. Michelle
visste att Jessica hade sömnbesvär och att hon åt medicin. När hon var som mest
livlös hade hon tagit sig in i Pontus hus och dragit ut henne under tiden Pontus
sov. Lagt henne i skogen och väntat tills hon vaknat, då hade hon sagt allt som
hon visste och sedan direkt satt kniven i hennes mage.” Maria nickade på
huvudet. ”Det stämmer in på vad vi har arbetat med. Då är fallet löst.” sa
Maria med bestämd min.
Michelle dömdes sedan villkorlig
dom och det hölls en begravning för Jessica Andersson.
