Julia och Sophie hade bestämt sig för att göra ett projekt
till skolavslutningen om hur roligt denna vårtermin hade varit. Alla tyckte
faktiskt att det var en jättebra ide och bestämmde sig för att nu dra sig
hemmåt.
Julia och Morgan drog sig längst stranden eftersom de bodde
på samma gata. Sophie, Eric och Isac gick tillsammans längst den andra vägen av
stranden. Erik gick några kilometer tills han skiljdes med Sophie och Isac. Men
Sophie och Isac fortsatte att gå och de sa inte så mycket till varandra på
vägen. Efter nån killometer så svänge Isac iväg och sa hejdå till Sophie.
Sophie fortsatte att gå ensam längst vattnet och vinden som blåste hårt och det
var kallt ute vid den hära tiden. När Sopihe närmar sig en gammal bro som
ligger mellan ett vattendrag så hör hon en gren som knäcks, hon vände sig
snabbt med huvudet bakom axeln med stora ögon men hon såg inget.
Hon fortsatte då att gå men bara några meter innan så hoppar
en svartklädd stor människa framför henne och slår henne med ett baseballträ i
högra sidan av huvudet.
När bilen stannade gick han ut till parkeringen och svängde
senare in på Kungsgatan och gick in till entren. Han stannade vid entrebordet
och frågade ifall han kunde få sin gamla bricka tillbaka. Tjejen i kassan
kännde direkt igen honom. Det var den kände Kommisarien Bengtsson, han var en
gammal man, runt 50 års åldern och hade kost svart hår med inte ett hårstår som
skägg på ansiktet och med knallsvarta ögonfransar och han var lite mullig.
Bengstsson hade varster med sin fru och han var lika solbränd som en tomat är
röd.
Bengstsson fick tillbaka då sitt gammla bricka, tog hissen
upp till sin avdelning, eftersom han var avdelningschef för mordutredningar i
Kalmar. Han gick in till sitt kontor som går likadant ut som det var när han
lämnade det, papper över skrivbordet, gardiner för fönstrerna som blockarade
ljuset ifrån att komma in. Bengstson sätter sit ner och direkt när han suttit
sig när kommer hans chef in, Katarina Larsson hette hon. Bemgstson var inte ett
sånt stort fan av henne eftersom hon är en gammal 50 som ställer krav på honom
med utredningar och Bengstson är en person som verkligen inte vill ha press på
sig.
Katarina meddelade då medans hon ändå var hos honom att en
civilperson hade hittat ett lik ute vid Kalmarsundsparken, det hade varit en 17
årig gammal flicka berättade Katarina som Bengtsson skulle ge sig ut på så
snart han kunde. Sen stängde Katarina dörren till men innan så sa hon att
Bengtson var vänligt välkommen tillbaka efter semestern.
Efter en stund så hade Bengtson gjort sig iordning och fixat
sig så gav han sig av med sig själv, eftersom hans partnet Andersson hade
ramlat av en klippa och brutit foten så Bengtson fick göra det hära på egen
hand. Han begav sig till mordplatsen med sin gamla Volvo V8 och när han anlände
kom han till en gammal brun bro som var avspärrad och full med poliser och
teknikar. Bengtson går fram och visar sin bricka och blir förblisläppt.
En av teknikerna går fram till Bengtson och redovisar om vad
som har hänt och hur det har gått till, teknikern säger att det rör sig om ett
mord eftersom flickan som heter Sophie Dalikan hade stryptagsmärken på halsen
samtidigt som hon var dräkt i vattendraget som gick under bron. Teknikern säger
också att flickan fick ett hårt slag mot tinningen och hade då svimmat av.
Bengtson får med sig några papper av undersökningen och åker
tillbaka till kontoret där han pratar med alla som jobbar om mordet med honom.
Alla pratar om vad de vet om flickan och vad de vet om mordet. Bengtson tar på
sig uppgiften att åka till flickan föräldrar och berätta om det otäcka som har
hänt.
Han åker till Smålandsgatan och stiger in på gården till en
av villorna, han ser pappan står glatt och tvätta sin bil sen så ser han
Bengtson och frågar vem han är. Han berättar att han är ifrån polisen och
berättar att hans dotter har blivit mördad. De går tillsammans in till huset
och sätter sig ner i soffan och Bengtson förklrara allt som han vet och säger
att de vet inte vem gärningsmannen är än, pappan börjar gråta små tårar.
Till slut kommer mamman in och hon har precis handlat på
affären och kommer inrusande till soffan och blir helt chockad av att se sin
man sitta där och gråta, Bengtson ställer sig då upp och berättar att han är
djupt ledsen och förklrar till mamman vad som har hänt. Bengtson frågar ifall
de har någon aning om vem som kan ha gjort det, men de har ingen aning. Han
frågar också om de vet vad hon gjorde kvällen innan runt 5-6 tiden. Mamman
svarade då medans tårarna rann längst kinden att hon var ute med sina vänner på
Kalmarsundsparken. Bengtson tar uppgifter om vilka som hon var med sen tackar
han för sig.
Mamman börjar storgråta och skrika och springer in till sitt
sovrum, pappan ställer sig upp och börjar små springa ifatt och ropa på sin fru
men han stannar upp och tackar till bengtson och säger att han Bengtson att han
ska ringa honom när han vet något nytt, sen fortsätter han springa efter sin
fru till sovrummet. Bengtson pustar och går sedan tillbaka till bilen. Han får
ett samtal av en av personalen på rättsmedicin att han ska åka dit och hon ska
berätta om kroppen. Bengtson säger att han är på väg så fort han kan men innan
ringer han till sin chef och säger att hon ska skicka ut något att hämta hem 3
ungdomar som han berättar om att de kan veta vad som har hänt offret.
Bengtson svänger in på gatan och stannar bilen, han kliver
in på rättsmedecin och går ner till källaren där han möts av en ung kvinna som
visar kroppen för Bengtson. Hon berättar att först fick hon ett slag framifrån
på tiningen av förmodligen ska vara ett slags stålrör eller baseballträ och
sedan ska hon ha svimmat av och ska ha blivit nersläpad till vattnet. Sen ska
gärningsmannen ha försökt dränkit henne men då måste hon ha vaknat till och
gjort motstånd med tanke på strypmärkena på hennes hand, gärningsmannen dränkte
då henne och lämnade henne där.
Bengtson blir upprörd av berättelsen, men då avbryter den
unga kvinnan honom och säger att hon måste ha haft ett slags halsband runt halsen
som gärningsmannen hade slitit av. Bengtson tackar sen åker han tillbaka till
kontoret och redogör för alla andra och de redogör för de andra vad de har
hittat för nya bevis, de säger också att de har fått tag på adressen till de 3
ungdomarna som ska ha befinnt sig med Sophie den kvällen hon blev mördad.
Bengtson tar och åker hem till de 3 ungdomarna 1 i taget och
börjar med flicka som heter Julia. När Bengtson närmar sig huset och knackar på
öppnar hennes mamma och hon visar Bengtson till Julias rum där Julia sitter
ledsen i sängen. Bengtson ber om ursäkt att han stör och säger att han bara ska
ställa några frågor försöktigt till henne. Bengtson frågar Julia en vanliga
massa frågor om hur Sophie mådde daligen och ifall hon hade några fiender men
inget av det hade hon. Han frågar då om vad de sist de såg varandra, Julia
säger att de hade träffats vid runt 4 tiden och bestämmde sig för att dra och
bada med sina vänner sa hon. Och att de badade till runt 7 på kvällen sen så
var de bara på stranden och pratade till klockan var runt 9, sen så skulle hon
och en kille som hete Morgan berättade hon. Sen dess har hon inte sett Sophie
berättade hon. Julia berättar då att Morgan hade varit tillsammans med Sophie
men efter några månader gjorde Sophie slut och Morgan som var helt beroende av
henne blev helt annorlunda efter det sa hon. De hade fortfarande kunnat varit
kompisar efteråt men det märktes att Morgan ville få henne tillbaka sa Julia.
Bengtson tackade Julia för hennes tid och sa att hon var
till mycket nytta. Bengtson gav sig nu ut för att träffa Morgan. Bengtson
kommer fram till hans lägenhet och ser honom stå där med ett stort brunt krull
och han såg himla bakfull ut med en tandborste i munnen och ögonen nästan lika
långt ner som till näsan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar