Linnéas deckare

Kapitel 1

Solen lyste starkt trots att det var tidigt på morgonen. Tony Franzén gick in genom grinden till dagiset. Barnen sprang runt som vildar skrikandes på gården. Han gick fram till en av barnen och satte sig ner på huk framför barnet. "Vart är din fröken?", frågar Tony. Barnet pekade mot husen. "Vad heter du då?", Tony tittade sig omkring så ingen ur personalen skulle se honom. "Vincent.", svarade Vincent kort och stoppade in pekfingret i munnen. Tony reste sig och tog Vincent i handen. "Okej Vincent. Du ska följa med mig, din mamma bad mig hämta dig.", Han gick snabbt mot grinden och Vincent följde villigt med.

Kapitel 2

2000

"Vad fin du är idag mamma.", Tony tittade på sin mamma som satt vid matbordet med en tidning framför näsan. Hennes mörka hår som brukade vara glansigt och välkammat var nu stripigt och flottigt. "Mamma?", upprepade Tony. Hon såg upp från tidningen och de mörka ringarna under ögonen syntes. "Säg Vera inte mamma.", hennes blick var kall när hon såg att han tittade på henne. "Har du sovit gott... Vera?", Tony la sin hand på hennes smala och seniga hand. Vera drog genast bort den som att hon hade bränt sig. Tony suckade. "Jag fyller år idag. 9 år och jag tänkte...", började han men Vera bara viftade avvärjande med handen. En ensam tår rullade ner för Tonys kind.

Kapitel 3

"Skriker du så slår jag dig.", Tony öppnade försiktigt dörren in till lägenheten. Han höll Vincent hårt i armen. "Hallå?", ropar Tony. Ingen svarade. Hans mamma hade förmodligen gått till affären. Tony drog i Vincents jackärm så han skulle följa med. "Jag vill hem.", sa Vincent. Men Tony gick ned för källartrappan med ett stadigt grepp om Vincents arm.

Rummet var ungefär 3x3 meter stort. Det fanns inga möbler och taket var lågt, Tony kunde knappt stå raklång utan måste huka sig. Mögellukten trängde in i näsan så en nästan kände smaken av ruttet i munnen.

I taket hängde en glödlampa som lyste svagt. "Vänta här.", Tony knuffade in Vincent och låste sedan snabbt efter sig.

Vera packade upp matvarorna ur kassen. "Ska jag hjälpa dig med något?", frågade Tony som stod i dörrkarmen. Hon staplade kattmatsburkarna på varandra på köksbänken sedan vändde hon sig mot Tony. "Har du hittat ett jobb än?", Vera såg på honom. "Nej Vera, jag letar.", Tony såg Veras skeptiska blick. "Du är 22 och du har inte ens en egen inkomst eller egen bostad. Se på dig bara, du är helt misslyckad.", Vera vände sig om igen och fortsatte plocka upp varor.

Tony satte sig i den röda skåpbilen och körde iväg mot Konsum. Regnet piskade mot bilfönstret och det blåste för full kraft där ute även fast det var soligt ute nyss. På radion hördes en grov mansröst säga att en femårig pojke vid namn Vincent var försvunnen och om en hade hört eller sett något skulle en kontakta polisen.

Tony gick in på Konsum och tog ett paket vitt bröd till Vincent. Han såg att Sonja satt i kassan som vanligt. Han såg på hennes mörka ögon, ljusrosa läppar och det ljusa håret som var uppsatt i en hög hästsvans. Sonja såg att Tony tittade på henne och log tillbaks. När hon log syntes hela hennes främre tandrad. Tony gick fram mot kassan.

Efter han betalat tog han brödet i en påse. "Har du en penna?", frågade Tony Sonja. Hon räckte honom en penna. Han skrev snabbt sitt nummer på lappen och räcker den till Sonja, sedan gick han med raska steg ut från affären.

Kapitel 4

24 december 2005

Tony höll den tunna jackan tätt om sig medan han gick i de stora snödrivorna. Hans öron var röda av kyla och skorna han hade på sig var alldeles för små. Han har varit och köpt en julklapp till sin mamma. En låda med choklad och en påse med te, för sina egna pengar som han själv samlade ihop genom att dela ut reklam. När han äntligen var hemma så såg han att Vera inte satt vid köksbordet som vanligt. Han letade igenom huset och tillsist såg han att någon låg i sängen. Vera låg instoppad under täcken och filtar. Hon såg blek ut. Blekare än vanligt. "Vera?" sa Tony försiktigt. "Vera?" upprepade Tony igen. Han skakade försiktigt om hennes axel. Hon rörde sig inte. På sängbordet stod Veras burk med sömntabletter. Den är tom.

Tony sprang ner för trappan för att hämta telefonen. Med skakiga fingrar knappade han in numret till larmcentralen.

Kapitel 5

"Det är något som låter i källaren.", sa Vera när Tony öppnade dörren. "Jag tänkte först att det var tvättmaskinen och jag skulle gå ner och kolla men min rygg är för dålig för att gå i den branta trappan och nu låter det som att någon skri...", fortsatte hon men han avbröt henne. "Det var bara jag som glömde stereon på.", Tony trängde sig förbi Vera och skyndade sig ner för källartrappan. Han låste upp dörren, där stod Vincent helt röd i ansiktet och skrek för full hals. "Är du hungrig?", frågade Tony och höll upp brödet han köpt. Vincent bara skrek. "SLUTA!", Skrek Tony för att överrösta Vincent. Allt gick så snabbt, Vincent hann inte ens reagera innan Tony för full kraft sparkade Vincent i huvudet så han slungades mot väggen. De hördes ett krasande och den lilla kroppen låg helt stilla. Tony skrattade för sig själv.

Pölen med blod växte runt Vincent. Försiktigt med foten petade Tony på Vincents orörliga kropp. Inget hände. Han satte sig på huk och iaktog Vincent. Han drog med handen över Vincents hår. Smekte hans kind. Tony tittar beundrat på den spräckta skallen. Pannan på Vincent var helt krossad och blod har runnit ner i hans ögon och mun. Tony drog sitt finger under Vincents högra ögonbryn. Det blev kladdigt av blod. Tony såg på fingret som färgades rött. Sedan förde han fingret munnen. Från övervåningen hördes Veras skrik på Tony.

Tony rusade upp för trappan. "Vad är det?", Tony andades med djupa andetag. "Det är någon Sonja som frågar efter dig.", Vera räckte Tony telefonen.