Snögrottan, Martin 8b

Snögrottan

 

Kapitel 1. Mordet

Det var en vacker vintermorgon i Kalmar stad. Klockan var halv åtta på söndagsmorgonen och solen sken. Det hade snöat i flera veckor och snön låg som ett täcke på backen vid det vita huset. Backen var full av barn som åkte pulka och hade det trevligt. I bakgrunden såg man det vita huset uppe på backen och man skymtade Öland i horisonten. Erika och hennes vänner åkte pulka vid det vita huset. Barnen åkte gröna, gula, röda och blåa pulkor. Erika åkte en röd pulka och hon fick upp en hög fart. När hon kom ner till kanten som stack ut så fick hon svänga undan. Hon lyckades svänga undan men hon föll av pulkan. Hennes vänner såg henne liggandes på marken. De skrattade åt Erika och skrek:

-      Kan du inte åka pulka, sa dem samtidigt som dem såg på varan.

-      Jo, det kan jag, sa Erika samtidigt som hon tog pulkan.

-      Ska du gå nu Erika?, sa hennes vänner.

-      Ja, det ska jag, tänkte Erika och gick därifrån.

Erika gick iväg igenom Dammparken och fick syn på en lampa som lös. Hon släppte pulkan och sprang mot ljuset. Hon kände en plötsligt en rök doft. Hon såg sig om samtidigt som hon såg en brun lädervante som låg på marken. Hon tog upp vanten och kände ett knack i ryggen.

 

 

 

 

 

 

Kapitel 2.

 

 

Lisa Vedung vaknade tidigt en söndagsmorgon i december. Hon reste sig upp. Sedan lade hon sig i sängen igen och bara på några sekunder så somnade hon. Hon var en 39 årig journalist med blont hår. Tycker om att resa och hon har rest hela hennes liv. Hon bor på Södra Långgatan i Kalmar stad. Hon bor ensam, och gillar även att umgås med vänner.

Klockan började ticka iväg tills Lisas mobil pep. Lisa vakande med ett ryck och såg att hon hade försovit sig. Klockan var åtta och hon började om en halvtimme. Honkastade sig upp ur sin urgamla säng, sprang direkt till det färgglada köket, tog ett glas äppeljuice och en skinkmacka och därefter tog hon på sig sina kläder.

Lisa satte sig i sin vita Volvo och var precis framme på parkeringen till hennes jobb. Hon gick precis ur bilen samtidigt som hon kände en vibration i hennes högra byxficka. Hon tog fram sin vitsvarta mobil och läste att ett brutalt mord hade pågått i Dammparken. Lisa läste att hon skulle åka till mordplatsen och ta reda på var som hade hänt. Hennes chef Bengt skrev sms:et  och han var chef över Aftonbladet i Kalmar. Lisa är journalist och har jobbat på arbetsplatsen i fem år.

Bengt har varit chef över företaget i 15 år. Han är 40 år, har en liten skäggväxt, använder glasögon permanent och har brunt hår.

 

 

 

Kapitel 3

Lisa kom fram till mordplatsen och såg en massa svartklädda poliser, tekniker och en massa journalister som fotograferade brottsplatsen. Hon gick fram till en äldre polis och frågade om hon skulle kunna vara till hjälp och att hon en gång varit polis kommissarie.

-      Visst, men bra du inte förstör utredningen, svarade en annan polis och log.

-      Ok, jag kommer bara att vara till hjälp, sa Lisa och log tillbaks.

Lisa gick in på mordplatsen som var täckt med snö och tog några bilder. Det tog bara några minuter innan hon fann något. Hon hittade en lädervante i vuxenstorlek. Det var antagligen mördarens vante. Det var en brun och blodig lädervante. Lisa tog upp vanten och tog med den till poliserna som tog emot vanten och la den i en plastpåse. Sedan gick Lisa in på mordplatsen igen. Hon kände en konstig lukt. Hon följde lukten till en buske. Hon såg att snön var röd, antagligen blod. Hon började känna en stank av ett lik. Lisa gick in busken och fann något som fick henne att tappa hackan.

 

 

 

 

Kapitel 4.

Lisa var på den centrala polisstationen i Kalmar där hon var med på obduktion. Hon kom in på stationen där en polis stod och väntade på henne när hon kom in. Polisen hette Linus hade blont hår och mustasch med lite skäggväxt.  Han hade i uppdrag att vägleda Lisa till obduktionssalen. Lisa gick efter Linus igenom en hel del korridorer däribland kontor, arbetsrum och en massa annat. 

Hon kom till slut fram till obduktionssalen där rättsläkaren Gustav väntade på henne. Obduktionssalen var liten, med vita vägar och ett nylagt stengolv. Gustav var en äldre man, var flintis och hade en hel del rynkor. Rättsläkaren visade Lisa liket och var redo att berätta vad som hänt. Lisa fick reda på att det var en yngre flicka som har fått ett slag i bakhuvudet. Det kunde möjligen ha varit ifrån en yxa. Lisa fick även reda på att flickan hette Erika, var nio år och hon var hos en vän denna helg i Kalmar. Annars så borde hon i norra Sverige i en ort utanför Luleå.

 

 

 

Kapitel 5.

Lisa åkte hem efter obduktionen som hade gjort henne skräckslagen. Hon tänkte efter på mordet och det flög runt tankar om varför någons ens skulle vilja döda ett litet barn. Lisa gick in till hennes minitoalett, hon borstade tänderna och gjorde det som hon brukade göra innan hon gick och la sig. Samtidigt som hon gick ut från toaletten pep hennes mobil. Det var hennes chef Bengt från Aftonbladet. Han ställde henne frågor som hade med mordet att göra. Därefter var Lisa så trött att hon gick och la sig. Det tog bara någon minut så hade hon börjat somna.

 

 

 

Kapitel 6.

Det var en fin och solig vintermorgon i Kalmar stad och Lisa satt i sin Volvo på väg till Dammparken för att hitta mer ledtrådar till mordet. Hon kommer till mordplatsen som var täckt mer snö. Det hade snöat hela natten. Samtidigt såg hon en äldre man som gick omkring och han såg ut att leta efter något. Lisa gick fram en liten bit. Hon försökte att titta lite mer noggrant på mannen. Mannen hade liknande vantar som Lisa hittade tidigare idag. Det såg ut att vara bruna läderhandskar och mannen hade inte ett par utan bara en.

 

 

 

 

Kapitel 7.

Efter tre timmar så har Lisa börjat tröttna men hon gav inte upp. Hon följde mannen med blicken hela tiden vilket tog henne på krafterna. Till slut så gick han iväg och Lisa sprang direkt till bilen. Hon fick en teori om att det var mannen som var mördaren. Lisa satte sig i sin bil och körde till polisstationen där hon skulle be poliser att spana över hela Dammparken.  

Några timmar senare så åkte Lisa ut till husområdet vid Dammparken och frågade runt efter mordet som hade skett i mordplatsen. Hon fann till slut någon vid namn Petter som levde i ett rött hus nära Dammparken. Han satt i rullstol på grund av olycka som skedde i hans barndom. Han var i runt 65 års ålder. Han var flinskalig, hade en del rynkor och bar en röd skjorta och ett par blå jeans. Han borde tillsammans med sin kompis Felix som hade förlorat sin fru i en olycka och sen dess har han bara försökte att glömma det. Lisa frågade vad Petter gjort denna dag. Han svarade att han bara hade tagit det lugnt framför Tv:n.

 

 

 

Kapitel 8.

Precis när Lisa och Petter pratat klart så kom en man in. Han var också i 65 års ålder, hade långt grått hår och ett långt skägg i grått. Mannen liknade mannen som Lisa såg i Dammparken. Han bar en röd jacka och en rödblå mössa. Mannen hette Felix sade Petter och bara sekunden kom han in i rummet. Lisa ställde sig samtidigt upp och sa:

-      Hej, mitt namn är Lisa Vedung från Aftonbladet Kalmar. Jag skulle gärna vilja ställa några frågor om det passar.

-      Ja, varför inte, svarade Felix samtidigt som han frågade de Petter om hans bruna lädervantar.

-      Ok, ska vi sätta oss ned, undrade Lisa och tittade Felix i ögonen.

-      Absolut, svarade Felix och tog av sig jackan.

-      Det angå ett mord som har hänt här i trakten.

-      Ok, sa mannen och satte sig ned på en stol.

-      Vad gjorde du i på söndagsmorgonen?

-      Jo, jag var ute och gick en promenad.

-      Gjorde du något mer denna natt?

-      Nej, jag var bara ute och letade efter min vante som jag hade tappat tidigare den dagen.

-      Kan det ha varit den här vanten, frågade Lisa och visade Felix den bruna och blodiga lädervanten.

-      Åh, det är min skrek Felix och tog vanten ifrån Lisa.

Lisa tog fram hennes mobil och ringde polisen och bad dem att hämta Felix och ta i honom på polisförhör.

 

 

Kapitel 9.

Det blev ett förhör dagen efter och Lisa och en poliskonstapel Emil ska förhöra Felix. Emil hade bara jobbat på polisstationen i ungefär ett år. Tidigare så jobbade han i Växjö och flytande för att han ville bo vid kusten. Han var lång, hade ljusbrunt hår och en liten skäggväxt. Felix satt ned i förhörslokalen samtidigt som Lisa och Emil kom in i rummet och satte sig mittemot Felix. Emil var expert på polisförhör och visste exakt hur man skulle få den arresterade att säga sanningen.

 

-      Vad gjorde du i söndags morgon?, började Emil och stirrade in i Felix ögon.

-      Jag, var ute på en promenad, svarade Felix kort.

-      Vart gick du någonstans?, undrade Lisa och försökte klämma ut honom sanningen.

-      Jag gick min vanliga runda.

-      Och hur går den, frågade Emil.

-      Den går genom Dammparken och sen..

-      Såg du någon i Dammparken?, frågade Emil och avbröt Felix.

-      Ja, en liten flicka, hur så?

-      Då undrar vi, mördade du den lilla flickan?

-      Ja, jag gillar inte att barn finns runt mig det äcklar mig, sa Felix surt och tittade upp i taket.

-      Så du är alltså mördaren?, undrade Emil och såg honom i ögonen

-      Ja, det är jag

Lisa och Emil reste sig upp knuffade in trästolarna och gick ut ur rummet. De stängde dörren efter sig och log sedan mot varandra. Lisa och Emil gick in till det stora fikarummet. Lisa tog en kopp varmt kaffe och en kanelbulle. Sedan satte hon sig ned och log. Hon hade aldrig känt denna stolthet sedan hon gick i skolan.